Rån och hot ledde till långt fängelsestraff

Tingsrätten dömde den tilltalade för rån och övergrepp i rättssak efter händelserna den 28 februari 2026. Däremot frikändes den tilltalade från åtal om människorov. Åtalen om förberedelse till rån den 1 mars 2026 ogillades också. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sju månader, och tidigare utdömd skyddstillsyn undanröjdes.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans med andra först stulit pengar från målsäganden genom våld och hot den 28 februari 2026. Åtalspunkt 1 avsåg rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. I den delen lades det till grund att målsäganden utsatts för flera slag i ansiktet, hot med kniv mot halsen och att ansiktet täckts för, vilket enligt åtalet ledde till skador och fraktur i ögonhålan. Tingsrätten dömde den tilltalade för rån, men inte för grovt rån som åklagaren hade yrkat.

Samma dag avsåg åtalspunkt 1 även människorov enligt 4 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Åklagaren påstod att målsäganden spärrats in och förts bort för att tvingas betala mer pengar. Tingsrätten frikände den tilltalade från detta åtal och fann inte att det var visat att gärningen utgjorde människorov eller olaga frihetsberövande.

Åtalspunkt 1 omfattade också övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § första stycket 1 brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade och andra hotat målsäganden med att han skulle få en kula i pannan om han anmälde händelsen. Tingsrätten dömde den tilltalade för detta brott.

Åtalspunkt 2 gällde förberedelse till rån enligt 8 kap. 5 § och 12 § samt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 1 mars 2026 hade varit med och sammanställt uppgifter om målsägandens inkomster och tillgångar för att kunna genomföra ett rån. Tingsrätten ogillade åtalet, eftersom det inte ansågs styrkt att det funnits tillräcklig fara för att brottet skulle fullbordas.

Åtalspunkt 3 avsåg också förberedelse till rån enligt samma lagrum och med händelsedatum den 1 mars 2026. Den punkten byggde på att det påstått hade sammanställts ekonomisk information om målsäganden och att en träff stämts under falska förespeglingar. Tingsrätten ogillade även denna punkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden lämnat en sammanhängande och trovärdig berättelse som fick stöd av övrig utredning, bland annat skriftlig bevisning, filmer, mobiluppkopplingar och medicinsk utredning. Domstolen fann att det var styrkt att målsäganden misshandlats i en lägenhet i Bodafors, att pengar förts över från hans konto och att ytterligare kontanter tagits ur hans bil.

När det gällde de enskilda gärningsmännen bedömde tingsrätten att den tilltalade varit en av dem som medverkat i rånet. Domstolen fann också att den tilltalade deltagit i övergrepp i rättssak genom hotet om att målsäganden skulle få en kula i pannan om han anmälde händelsen.

Tingsrätten ansåg däremot inte att bevisningen räckte för att visa att människorov hade begåtts. Domstolen framhöll att målsäganden haft flera möjligheter att lämna bilen under färden och att det därför inte var styrkt att han berövats friheten på det sätt som krävs för människorov. Inte heller ansågs förutsättningarna för förberedelse till rån vara uppfyllda enligt åtalspunkt 2 och 3.

Vid straffmätningen bedömde tingsrätten att gärningen i ansvarsdelen inte skulle rubriceras som grovt rån. Straffvärdet för rånet sattes till fängelse i tre år och för övergreppet i rättssak till tre månader, sammantaget tre år och tre månader. För den tilltalade och de övriga dömda ansågs medverkan i rånet ha skett tillsammans och i samförstånd.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för rån den 28 februari 2026 och övergrepp i rättssak samma dag. Han frikändes från människorov den 28 februari 2026. Han frikändes också från förberedelse till rån den 1 mars 2026 i två separata åtalspunkter.

Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sju månader. Tingsrätten undanröjde tidigare utdömd skyddstillsyn och fann att den nya påföljden även avsåg brottsligheten i det tidigare avgörandet. Den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

Den tilltalade ålades också att betala skadestånd till målsäganden med 60 000 kronor i kränkningsersättning, 10 000 kronor för sveda och värk samt 12 803 kronor för sakskada. Skadeståndsansvaret var solidariskt med andra medgärningsmän. Därutöver skulle den tilltalade betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.