Bokföringsbrott och fängelse

Den tilltalade döms för bokföringsbrott, grovt bokföringsbrott och oredlighet mot borgenärer. I samma mål döms även en annan person för bokföringsbrott, men denna artikel fokuserar endast på den tilltalade. Tingsrätten fann att den tilltalade genom sitt agerande i två olika bolag hade åsidosatt bokföringsskyldigheten och i det ena fallet även gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I den första stämningsansökan gällde åtalet ett bolag i Staffanstorps kommun. Där påstods den tilltalade först ha begått bokföringsbrott genom att underlåta att bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt för det förlängda räkenskapsåret mellan den 13 juli 2018 och den 31 december 2019. Tingsrätten dömde för detta som uppsåtligt bokföringsbrott.

I samma stämningsansökan avsåg nästa punkt grovt bokföringsbrott för räkenskapsåret mellan den 1 januari 2021 och den 19 oktober 2021. Enligt åtalet hade den tilltalade helt underlåtit att löpande bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt, och åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom åsidosättandet avsett ett mycket betydande belopp. Tingsrätten dömde för uppsåtligt grovt bokföringsbrott.

Den tredje punkten i samma mål gällde oredlighet mot borgenärer. Åtalet avsåg en överföring den 26 augusti 2021, då 230 000 kronor fördes från bolagets företagskonto till den tilltalades eget bankkonto. Tingsrätten fann att den tilltalade, när bolaget varit på obestånd eller när påtaglig fara för obestånd förelegat, hade avhänt bolaget tillgångar av betydande värde och dömde för oredlighet mot borgenärer.

I den andra stämningsansökan gällde åtalet bokföringsbrott i ett annat bolag med säte i Staffanstorps kommun. Där påstod åklagaren att den tilltalade som formell företrädare hade åsidosatt bokföringsskyldigheten under perioden mellan den 1 januari 2024 och den 23 oktober 2024, det vill säga genom att inte löpande bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Tingsrätten dömde för uppsåtligt bokföringsbrott för den perioden.

Rättens bedömning

När det gällde det första bokföringsbrottet konstaterade tingsrätten att bokföringsmaterial saknades helt för den aktuella perioden och att den tilltalade hade ansvar för bokföringen. Domstolen ansåg att den tilltalades egna uppgifter visade att räkenskapsinformationen inte hade bevarats på ett betryggande sätt och att detta medförde att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Tingsrätten bedömde också att den tilltalade åtminstone genom likgiltighetsuppsåt hade åsidosatt sin bokföringsskyldighet.

Vid bedömningen av det grova bokföringsbrottet lade tingsrätten vikt vid att det under det aktuella räkenskapsåret hade gjorts 30 insättningar eller inbetalningar om sammanlagt 1 456 393 kronor och 539 uttag eller utbetalningar om sammanlagt 1 456 427 kronor, utan att någon bokföring hade påträffats. Domstolen fann att det hade skett löpande bokföring endast under vissa månader, men att bokföringen i övrigt helt hade åsidosatts. Detta gjorde att huvudsaksrekvisitet var uppfyllt. Tingsrätten ansåg att den tilltalade inte bara varit oaktsam utan hade handlat med uppsåt, och att brottet skulle bedömas som grovt.

När det gällde oredligheten mot borgenärer framhöll tingsrätten att överföringen om 230 000 kronor saknade underlag och att den tilltalade inte närmare hade specificerat vilka skulder som påstods ha betalats. Domstolen ansåg att den tilltalade måste ha insett att bolaget var på obestånd eller att det i vart fall förelåg påtaglig fara för obestånd senast i april 2021. Trots detta genomfördes överföringen i augusti 2021. Tingsrätten fann därför att gärningen utgjorde oredlighet mot borgenärer.

När det gällde bokföringsbrottet i det andra bolaget fann tingsrätten att bokföring och räkenskapsinformation för räkenskapsåret 2024 helt saknades och att omfattande transaktioner hade skett utan att de bokförts. Domstolen bedömde att den tilltalade hade haft full insyn i bolaget och var väl medveten om bokföringsskyldigheten, men ändå hade underlåtit att se till att bokföringen sköttes. Tingsrätten fann därför att även detta brott begåtts uppsåtligen.

Domslut och påföljd

För brotten i det första målet bestämdes påföljden till fängelse i åtta månader. Tingsrätten fann att den samlade brottsligheten motsvarade detta straffvärde och att det, med hänsyn till brottens art, inte fanns utrymme för någon annan påföljd.

För bokföringsbrottet i det andra målet dömdes den tilltalade till villkorlig dom och 40 dagsböter om 500 kronor, sammanlagt 20 000 kronor. Tingsrätten bestämde också att den tilltalade skulle betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Utöver detta beslutade tingsrätten att den tilltalade skulle meddelas näringsförbud i tre år. I fråga om ersättning och återbetalning framgår att en försvarare skulle få ersättning av staten med 23 035 kronor och att den tilltalade skulle betala tillbaka hela beloppet till staten.