Trafikdom mot den tilltalade

Den tilltalade har dömts för en hastighetsöverträdelse men frikänts från åtalet om för kort avstånd till framförvarande fordon. Tingsrätten bestämde påföljden till penningböter om 3 600 kronor.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde två åtalspunkter som båda avsåg händelser den 9 mars 2026 på väg 66 i Surahammars kommun. Enligt den första åtalspunkten hade den tilltalade kört lastbil i 102 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet var 70 km/tim, vilket enligt åklagaren utgjorde brott mot trafikförordningen enligt 10 kap. 1 § andra stycket 15 och 14 kap. 3 § 2 p trafikförordningen jämte lokala trafikföreskrifter. Enligt den andra åtalspunkten hade den tilltalade kört lastbil utan att anpassa avståndet till fordonet framför så att det fanns fara för påkörning om det framförvarande fordonet saktade in eller stannade. Den åtalspunkten avsåg brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 2 § och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen.

Den tilltalade förnekade brott på båda punkterna. Han invände att hastighetsmätningen hade skett på fel del av vägsträckan och att han inte hade kört för fort. När det gällde avståndet till fordonet framför uppgav han att han hade tillräckligt avstånd och att han stannade normalt när polisen stoppade bilarna.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att det var klarlagt att den tilltalade hade framfört lastbil vid den tid och på den plats som åklagaren påstod. När det gällde hastighetsåtalet lade rätten vikt vid platsprotokollet, där det framgick att lasern hade kontrollerats och att fordonet hade mätts på ett avstånd av 287 meter till hastigheten 102 km/tim, samt att fordonet befann sig i området där 70 km/tim gällde. Rätten ansåg också att vittnet, en polisman som gjort sina iakttagelser i tjänsten och vittnat under ed, hade lämnat trovärdiga och tydliga uppgifter som stödde mätningen. Den tilltalades invändningar ansågs inte rubba bevisvärdet, och tingsrätten bedömde därför att de objektiva och subjektiva rekvisiten var uppfyllda. Åtalet i denna del ansågs styrkt.

I den andra åtalspunkten ansåg tingsrätten visserligen att vittnets uppgifter talade för att den tilltalades fordon hade kommit mycket nära bilen framför, men rätten fann att utredningen var otillräcklig. Det saknades uppgifter om hastigheter, hur länge avståndet hade bestått och hur avståndet förhöll sig i sekunder. Tingsrätten hänvisade också till praxis som innebär att det normalt krävs uppmätta avstånd i sekunder vid minst två tillfällen för att kunna bedöma om avståndet varit otillräckligt. Mot den bakgrunden ansågs åtalet inte styrkt och den tilltalade frikändes från ansvar i denna del.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för brott mot trafikförordningen, avseende hastighetsöverträdelsen den 9 mars 2026, och frikändes från åtalet om bristande avstånd till framförvarande fordon samma dag. Påföljden bestämdes till penningböter om 3 600 kronor. Något skadestånd anges inte i den text som ligger till grund för artikeln.