Fängelse för misshandel och narkotikabrott

Den tilltalade döms av Döld domstol för två fall av misshandel, ett barnfridsbrott, ett ringa dopningsbrott och två fall av ringa narkotikabrott. Han frikänns samtidigt från ett av åtalen om barnfridsbrott. Påföljden bestäms till fängelse i tio månader. Han ska också betala skadestånd till målsäganden och till ett av barnen som bevittnade händelsen, samt ersätta staten för provtagnings- och analyskostnad och betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet och domstolens prövning rörde målet flera händelser mellan den tilltalade och målsäganden. Vid åtalspunkt 1 gällde det misshandel och barnfridsbrott den 2 april 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade hade knuffat målsäganden, tagit tag i hennes arm och vridit den bakåt, slagit henne i ansiktet samt tryckt underarmen mot hennes hals. Samma händelse lades också till grund för två åtal om barnfridsbrott, eftersom två barn befann sig i bostaden. Domstolen kom fram till att den tilltalade döms för misshandel den 2 april 2026 och för barnfridsbrott i förhållande till ett av barnen, men frias från barnfridsbrott i förhållande till det andra barnet.

Vid åtalspunkt 2 gällde det ytterligare en misshandel som enligt åtalet ska ha inträffat mellan den 31 december 2025 och den 1 januari 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade hade slagit målsäganden i huvudet och kastat en mobiltelefon i hennes ansikte. Domstolen fann det styrkt att han kastade mobiltelefonen så att den träffade målsäganden i ansiktet och dömde honom för misshandel även för denna händelse, men inte för det påstådda slaget i huvudet.

Vid åtalspunkt 3 gällde det ett ringa narkotikabrott den 25 mars 2026 till den 2 april 2026, där den tilltalade enligt åtalet olovligen använde alprazolam och diazepam. Vid samma stämningsansökan gällde också ett ringa narkotikabrott den 2 april 2026, där han enligt åtalet olovligen innehade sju tabletter zopiklon. Dessutom gällde ett ringa dopningsbrott den 2 april 2026, där han enligt åtalet olovligen innehade en ampull innehållande somatropin. Den tilltalade erkände dessa gärningar, och domstolen dömde honom för två fall av ringa narkotikabrott och ett ringa dopningsbrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade och målsäganden hade en nära relation och att han vistades i hennes bostad i betydande omfattning. När det gällde händelsen den 2 april 2026 ansåg domstolen att en knuff mot målsäganden i det inledande skedet var utredd, men att just den knuffen inte i sig kunde bedömas som misshandel eftersom det inte visats att den orsakat skada, smärta eller annan effekt. Däremot fann domstolen att det senare våldet, där målsägandens arm trycktes och vreds så att en fraktur uppstod, tillsammans med tryck mot halsen, slag i ansiktet och övriga dokumenterade skador, utgjorde misshandel av normalgraden.

Domstolen lade stor vikt vid målsägandens berättelse, som bedömdes som detaljerad, konsekvent och trovärdig. Hennes uppgifter fick stöd av journalanteckningar, rättsintyg, fotografier och uppgifter från barnförhöret med ett av barnen. Tingsrätten ansåg också att den tilltalades förklaringar inte stämde med skadebilden. När det gällde barnet som bevittnade händelsen fann domstolen att det hade sett och hört delar av våldet och att barnfridsbrott därför var styrkt. För det andra barnet ansåg tingsrätten att det inte var utrett att barnet hade uppfattat själva våldet, och den tilltalade friades därför från den delen av åtalet.

I fråga om händelsen vid nyår konstaterade domstolen att det inte var styrkt att den tilltalade hade slagit målsäganden i huvudet, men att det var utrett att han kastade en mobiltelefon som träffade henne i ansiktet och orsakade smärta, blånad och sårskada. Domstolen bedömde att kastet skedde med sådan kraft och under sådana omständigheter att han i vart fall hade likgiltighetsuppsåt till misshandel. Även här tillmättes målsägandens uppgifter betydelse, tillsammans med skriftlig bevisning och rättsintyg.

För de två narkotikabrotten och dopningsbrottet godtogs den tilltalades erkännande, som också fick stöd av analysresultat och beslagsprotokoll. Domstolen fann därför att gärningarna var bevisade enligt åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i tio månader. Tingsrätten beslutade också att han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad, dels hela den återstående friheten enligt en dom från 2024, dels ytterligare fem månader av den villkorligt medgivna friheten enligt en äldre dom. Domstolen konstaterade att den nya brottsligheten begåtts under prövotid och att det därför fanns skäl för förverkande.

I skadeståndsfrågan ska den tilltalade betala 81 185 kronor till målsäganden, med ränta på 59 185 kronor från den 2 april 2026 och på 22 000 kronor från den 1 januari 2026. Han ska också betala 20 000 kronor till barnet som bevittnade våldet den 2 april 2026, jämte ränta från den 2 april 2026. Ett yrkande om skadestånd från det andra barnet avslogs eftersom den tilltalade frikändes från barnfridsbrottet i den delen.

Den tilltalade ska dessutom betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor och ersätta staten för kostnad för provtagning och/eller analys med 2 600 kronor. Staten ska stå för övriga kostnader som avser försvarare och målsägandebiträden.