Tingsrätt dömer till rättspsykiatrisk vård efter misshandel

Den tilltalade döms av tingsrätten för misshandel som begicks den 23 april 2026. Domstolen fann att åtalet var styrkt och att den tilltalade ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Samtidigt ska den tilltalade vara kvar i häkte tills domen får laga kraft i frågan om påföljd och betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda åtalspunkt, misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen slog den tilltalade målsäganden i huvudet, på armar och ben med ett tillhygge samt sparkade målsäganden på benen. Händelsen inträffade den 23 april 2026 på allmän plats i Stockholm. Målsäganden uppgavs ha fått smärta, blodvite, sårskada i pannan, mjukdelssvullnad och ett blåmärke på högra underarmen, hudskador på högra handryggen, blåmärke på vänstra underarmen och sårskada på ena underbenet. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks uppsåtligen.

Den tilltalade förnekade gärningen. I sin berättelse medgav den tilltalade att det hade uppstått en diskussion eller ett bråk om att den tilltalades glasögon var borta och att målsäganden då höll upp ett bord mot den tilltalade. Den tilltalade uppgav att båda hade ryckt i bordet och att målsäganden när bordet släpptes råkade slå sig själv i huvudet med det.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad och trovärdig. Den bedömningen fick stöd av fotografier av ett trasigt bord från brottsplatsen, av blodfläckar på platsen och av rättsintyget, som visade skador på de ställen som hade påståtts och som enligt rätten talade för att skadorna hade uppkommit på det sätt målsäganden berättat, alltså genom slag med bord och sparkar. Även larmsamtal i nära anslutning till händelsen samt att målsäganden sökte upp en granne kort efter bråket talade enligt domstolen för åklagarens version. Grannen, som hördes som vittne, berättade att målsäganden kom hem skärrad och uppgav att han hade blivit slagen med ett bord i huvudet.

Tingsrätten ansåg att det inte fanns något beaktansvärt skäl för målsäganden att lämna osanna uppgifter. Den tilltalades invändning bedömdes som en efterhandskonstruktion och ansågs inte rubba bevisningen. Domstolen fann därför att det var styrkt att den tilltalade hade misshandlat målsäganden på det sätt som åklagaren påstått, med de följder som angavs, men att det inte var tillförlitligt utrett att misshandeln också orsakat blåmärket på vänster underarm.

I målet fanns också ett rättspsykiatriskt utlåtande. Enligt detta led den tilltalade vid gärningstillfället av en allvarlig psykisk störning och förmågan att inse gärningens innebörd eller anpassa handlandet efter sådan insikt hade varit nedsatt men inte helt saknats. Tingsrätten ansåg mot den bakgrunden att den tilltalade var medveten om var hon var, vem hon angrep och orsaken till angreppet. Domstolen fann att inget talade för att den tilltalade befunnit sig i en sådan främmande föreställningsvärld att uppsåt saknades. Den tilltalade dömdes därför för misshandel.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till rättspsykiatrisk vård. Tingsrätten utgick från att straffvärdet motsvarade fängelse i fyra månader, bland annat eftersom misshandeln hade begåtts med ett tillhygge, ett litet bord som framstod som relativt tungt. Samtidigt konstaterade domstolen att den tilltalade hade begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att det inte fanns synnerliga skäl att döma till fängelse. Enligt domen fanns det medicinska förutsättningar att överlämna den tilltalade till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills domen får laga kraft i frågan om påföljd. Tingsrätten beslutade också att sekretessen skulle bestå för vissa uppgifter i den rättspsykiatriska undersökningen och i ett läkarintyg som lagts fram bakom stängda dörrar.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för ersättningen till försvararen och målsägandebiträdet. Tingsrätten beslutade dessutom att målsägandebiträdet och försvararen skulle få ersättning av staten enligt de belopp som redovisades i domen.