Fridskränkningsmålet om närstående relation ändras i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov fridskränkning. Hovrätten ändrade domen och fann att den tilltalade i stället skulle dömas för tre enskilda brott: misshandel, ringa brott, den 30 maj 2026, misshandel vid två tillfällen under perioden 11 juni 2026–25 juni 2026 samt olaga hot vid två tillfällen under samma period. Hovrätten fastställde att den tilltalade skulle bli kvar i häkte tills domen fått laga kraft i påföljdsdelen och bestämde påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst frågan om den tilltalade hade gjort sig skyldig till grov fridskränkning mot målsäganden under perioden 30 maj 2026 till 25 juni 2026. Tingsrätten hade dömt för grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2026.

I hovrätten bestred den tilltalade ansvar och yrkade i första hand frikännande. I andra hand ville han att hovrätten skulle döma honom särskilt för respektive gärning i stället för grov fridskränkning och bestämma en icke frihetsberövande påföljd. Han yrkade också att beslutet om särskild utskrivningsprövning skulle upphävas. Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten. Den fann att gärningarna skulle bedömas var för sig och rubriceras som åklagaren gjort gällande, alltså som misshandel, ringa brott, misshandel och olaga hot. Hovrätten angav uttryckligen att det rörde sig om en gärning av ringa misshandel den 30 maj 2026, två gärningar av misshandel under perioden 11 juni 2026–25 juni 2026 samt två gärningar av olaga hot under samma period. Någon grov fridskränkning ansågs inte styrkt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inga andra bedömningar än tingsrätten i skuldfrågan. Den ansåg att målsägandens uppgifter, trots att han haft svårt att hålla isär enskilda händelser, fick stöd av bland annat larmsamtal, ett polisvittne och i viss mån fotografier. Hovrätten framhöll också att det inte fanns något som tydde på att målsäganden falskeligen velat anklaga den tilltalade. Tvärtom bedömdes det snarare som att målsäganden hade försökt tona ned vad som hade hänt.

Hovrätten beaktade också att den tilltalade i polisförhör hade medgett att han utövat våld mot och hotat målsäganden under den aktuella tidsperioden. Det ledde hovrätten till slutsatsen att den tilltalade hade begått de brottsliga gärningarna.

När det gällde rubriceringen konstaterade hovrätten att grov fridskränkning kräver att gärningarna utgör led i en upprepad kränkning av integriteten och att de är ägnade att allvarligt skada självkänslan. Hovrätten ansåg att det visserligen varit en svår och turbulent situation, men att det rörde sig om få gärningstillfällen under en kort period och att gärningarna var av förhållandevis lindrig art. Vid en samlad bedömning ansågs det därför inte finnas tillräckliga skäl för grov fridskränkning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade inte dömdes för grov fridskränkning utan för de enskilda brotten. Påföljden bestämdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hovrätten bedömde att straffvärdet, med hänsyn till att den tilltalade hade nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande på grund av sitt psykiska tillstånd, motsvarade tre månaders fängelse. Den fann också att det förelåg medicinska förutsättningar för rättspsykiatrisk vård och att den tilltalade hade behov av sådan vård. Vidare bedömde hovrätten, i likhet med tingsrätten, att vården skulle förenas med särskild utskrivningsprövning.

Hovrätten beslutade även att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills domen fått laga kraft i frågan om påföljd. Dessutom fick målsägandens ombud ersättning av staten med 5 081 kronor, varav 4 065 kronor avsåg arbete och 1 016 kronor mervärdesskatt.

Jämfört med tingsrätten ändrade hovrätten alltså brottsrubriceringen från grov fridskränkning till flera enskilda brott, men behöll den rättspsykiatriska påföljden med särskild utskrivningsprövning. Tingsrätten hade också beslutat om häktning och särskild utskrivningsprövning, men därutöver hade den tilltalade ålagts att betala en avgift till brottsofferfonden och målsäganden fått annan ersättning för kostnader, något som inte framgår av hovrättens beslut här.