Grov penningtvätt ledde till fängelse och utvisning

Den tilltalade döms av Döld domstol för två fall av näringspenningtvätt, grovt brott. Domstolen bestämde påföljden till tre års fängelse och beslutade samtidigt att han ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit. Tingsrätten förverkade också brottsvinster om sammanlagt 1 318 197 kronor och beslutade att den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet gällde två åtalspunkter om näringspenningtvätt, grovt brott enligt 7 § andra stycket lagen om straff för penningtvättsbrott. Enligt den första åtalspunkten skulle den tilltalade, ensam eller tillsammans med andra, mellan den 21 mars 2023 och den 24 september 2024 i Stockholms stad eller på annan plats i landet ha medverkat till åtgärder som skäligen kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte. Åklagaren angav att åtgärderna bestod i att ta emot och förmedla beställningar för i vart fall 241 osanna fakturor till ett belopp om i vart fall 14 397 032 kronor, att upprätta eller låta upprätta osanna fakturor, att upplåta bolags bankkonton för inbetalningar och att vidareförmedla inkomna medel. Tingsrätten dömde enligt åtalet för denna punkt.

Den andra åtalspunkten avsåg näringspenningtvätt, grovt brott, under perioden den 1 september 2019 till den 28 februari 2022 i Stockholm, Sverige eller på annan plats i landet. Där påstod åklagaren att den tilltalade med uppsåt medverkat till åtgärder som skäligen kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte. Även här angavs att åtgärderna bestod i att ta emot och förmedla beställningar för i vart fall 141 osanna fakturor till ett belopp om i vart fall 11 966 925 kronor, att upprätta eller låta upprätta osanna fakturor, att upplåta bolags bankkonton och att vidareförmedla medel. Tingsrätten dömde även enligt denna punkt.

Den tilltalade bestritt ansvar men medgav att han mottagit och beställt fakturor åt de bolag som nämndes i stämningsansökan. Han bestred dock att han haft uppsåt till att fakturorna var osanna eller att åtgärderna skett i penningtvättssyfte. Han bestred också yrkandena om förverkande och utvisning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från skriftlig bevisning, bland annat PM om fakturachattar, brukaranalys av telefon och revisorspromemorior. Domstolen fann det utrett att den tilltalade varit delaktig i penningtvättsverksamheten inom ramen för den så kallade Fakturafabriken genom att han mottagit och förmedlat beställningar för fakturor på det sätt som åklagaren påstått. Genom bevisningen ansåg domstolen också styrkt att fakturorna varit osanna.

Domstolen fäste vikt vid att den tilltalade själv medgett att det var han som gjort beställningarna av fakturorna och att han uppgett att han inte kontrollerat om uppgifterna var korrekta eftersom han inte ansåg att det var hans ansvar. Tingsrätten ansåg dessutom att det var utrett att han visste att förmedlandet av fakturor genererade provision för dem som deltog i verksamheten. Sammantaget bedömde domstolen att han måste ha insett att det fanns ett system som syftade till att förse bolag med kontanter i penningtvättssyfte och att han haft en viktig roll i genomförandet.

När det gällde de delar av gärningsbeskrivningen som den tilltalade inte medgett, alltså att upprätta falska fakturor, upplåta bolags bankkonton och vidareförmedla inkomna medel, fann tingsrätten att han i vart fall haft likgiltighetsuppsåt. Domstolen ansåg också att han haft insiktsuppsåt i förhållande till att åtgärderna skett i penningtvättssyfte. Åtalet ansågs därmed styrkt i båda punkterna.

Tingsrätten bedömde vidare att de olika åtgärderna i respektive åtalspunkt hade ett sådant tids- och rumsmässigt samband att varje punkt skulle betraktas som en brottsenhet. Brotten rubricerades som grova näringspenningtvättsbrott eftersom de avsett betydande värde och ingått som ett led i en systematisk eller annars större brottslighet av särskilt farlig art.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till tre års fängelse. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade detta och fann inte skäl att välja någon annan påföljd.

Domstolen beslutade också om förverkande av brottsvinst. Den tilltalade ska betala 719 851 kronor som förverkad brottsvinst och 598 346 kronor som förverkad brottsvinst till staten. Beloppen grundades på en uppskattning om fem procents provision på de förmedlade fakturorna. Tingsrätten fann inte att det var oskäligt att förverka beloppen.

Vidare beslutade tingsrätten att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit. Domstolen bedömde att skälen för utvisning vägde tyngre än skälen emot, bland annat eftersom brottsligheten pågått under flera år och haft högt straffvärde och systemhotande karaktär. Tingsrätten beaktade samtidigt att den tilltalade hade anknytning till Sverige genom bland annat bostad och familj, men ansåg ändå att utvisning var proportionerlig.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvaret.

Fakta