Grovt bedrägeri och penningtvättsbrott prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri och penningtvättsbrott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast i fråga om dagsbotsbeloppet, som sattes ned till 50 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en omfattande brottslighet där gärningspersoner enligt åtalet via telefon utgav sig för att vara banktjänstemän eller liknande och på så sätt vilseledde målsägande att lämna kontroll över sina bankkonton. Genom detta kunde pengar tas ut, överföras eller användas för köp av bland annat presentkort och bokningar.

För den tilltalade gällde åtalet flera enskilda gärningar. Hovrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas för 29 fall av bedrägeri och sex fall av försök till bedrägeri, som hovrätten rubricerade som grova brott. Hovrätten prövade också ett penningtvättsbrott och fann att den tilltalade skulle dömas även för det. En åtalspunkt om grovt bedrägeri ogillades dock i hovrätten.

Av det första underlaget från tingsrätten framgår att den tilltalade där dömdes för fem fall av grovt bedrägeri och frikändes från ett fall av grovt bedrägeri. Hovrätten ändrade alltså bedömningen genom att fälla i betydligt fler bedrägeripunkter än tingsrätten. Hovrätten fann särskilt att den tilltalade haft en betydande roll i den samlade brottsligheten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens syn på att bedrägerierna utgjorde en sammanhängande och systematisk brottslighet. Domstolen betonade att flera personer sannolikt varit involverade, att det funnits tydliga samband mellan gärningarna och att den tilltalades anknytning till brottsligheten styrkts genom bland annat telefonnummer, e-postadresser, uppkopplingar och tids- och rumsmässiga samband.

I fråga om vissa åtalspunkter gjorde hovrätten egna justeringar i bevisvärderingen. För en åtalspunkt bedömde hovrätten att kopplingen till den tilltalade inte var tillräckligt stark och ogillade därför åtalet i den delen. I andra åtalspunkter ansåg hovrätten att ytterligare omständigheter styrkte den tilltalades medverkan, till exempel att hans telefon och den så kallade bedragartelefonen varit nära varandra i tid och rum, eller att hans e-postadress förekommit i samband med gärningarna.

När det gällde penningtvättsbrotten ansåg hovrätten att tre bröder, genom att ta emot och hantera pengar som härrörde från brott, måste ha insett risken för att medlen var brottsliga och att transaktionerna skedde i penningtvättssyfte. För den tilltalade som var aktuell i denna artikel fann hovrätten att även denna del var styrkt.

Hovrätten uttalade också att bedrägeribrotten skulle rubriceras som grova, eftersom gärningarna varit förslagna, ihärdiga, hänsynslösa och systematiskt riktade mot personer i en skyddslös ställning eller med svårigheter att värja sig. För penningtvättsbrotten ansåg hovrätten att rätt lagrum var 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes i hovrätten för 29 fall av grovt bedrägeri, sex fall av försök till grovt bedrägeri och ett penningtvättsbrott. En åtalspunkt om grovt bedrägeri ogillades. Till följd av ogillandet av den punkten avslogs också det skadeståndsyrkande som kopplades till just den gärningen.

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd endast så att dagsbotsbeloppet sattes ned till 50 kronor. I övrigt ändrades inte påföljden. Tingsrätten hade dömt till villkorlig dom och 100 dagsböter om 310 kronor, medan hovrätten alltså justerade dagsbotsbeloppet men lämnade den övriga påföljdsbedömningen i huvudsak orörd.

Hovrätten berörde inte någon häktningstid i det material som lämnats. Någon ändring gjordes inte heller i fråga om förverkande av kontanter. När det gäller ersättning till offentlig försvarare bestämdes att kostnaden skulle stanna på staten.