Lägenhetsbråket ledde till dom

Tingsrätten i Linköping har dömt den tilltalade för misshandel och ringa narkotikabrott efter ett lägenhetsbråk den 26 mars 2026. Samtidigt frikändes han från åtalet om grov misshandel. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift om vård eller behandling som frivården finner lämplig.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet skulle den tilltalade ha försökt döda målsäganden genom att upprepat slå honom med en hammare eller annat tillhygge på huvudet och kroppen den 26 mars 2026 i Östergötlands län. Åklagaren gjorde i andra hand gällande grov misshandel av samma målsägande, med samma händelsedatum. I en separat åtalspunkt påstods att den tilltalade den 26 mars 2026 i Östergötlands län hade misshandlat en andra målsägande genom att upprepat slå henne med en hammare eller annat tillhygge på ansiktet, ena benet och ena handen. I ytterligare en åtalspunkt påstods att han olovligen använt tramadol och hasch eller annat cannabispreparat den 26 mars 2026 eller kort tid dessförinnan i Östergötlands län eller på annan plats i riket.

Den tilltalade medgav att han hade slagit den första målsäganden två gånger med en tving men bestred ansvar och hänvisade till nödvärn. Han förnekade gärningen i fråga om den andra målsäganden. När det gällde narkotikabrottet erkände han användning av tramadol och cannabis. Tingsrätten slog fast att den första målsäganden utsatts för misshandel av normalgraden och att den tilltalade skulle frikännas från grov misshandel mot den andra målsäganden. För åtalspunkt 3 dömdes han för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att händelsen skedde i en lägenhet i ett flerbostadshus, där flera personer befann sig samtidigt och där polis kallades till platsen efter ett larm om bråk. Rätten betonade att flera personer varit påverkade av alkohol och i vissa fall även narkotika, vilket gjorde att berättelserna måste värderas med försiktighet.

Vid bedömningen av misshandeln mot den första målsäganden fann tingsrätten stöd i målsägandenas uppgifter, viss stödbevisning och de skador som dokumenterats. Rätten ansåg dock inte att utredningen gav tillräckligt starkt stöd för att den tilltalade använt en hammare mot målsäganden. I stället ansågs det utrett att han hade utsatts för ett brottsligt angrepp och att den tilltalade därför befunnit sig i en nödvärnssituation. Trots det ansågs hans agerande, med upprepade slag med en tving som orsakat inte obetydliga skador, inte vara försvarligt. Tingsrätten bedömde därför att han skulle dömas för misshandel av normalgraden.

När det gällde åtalet om grov misshandel mot den andra målsäganden fann tingsrätten att utredningen inte var tillräckligt robust för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att det var den tilltalade som hade misshandlat henne på det sätt som påstods. Han frikändes därför från den gärningen.

För ringa narkotikabrottet konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade erkänt bruket och att erkännandet stöddes av övrig utredning. Åtalet ansågs styrkt i sin helhet.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Som föreskrift ska den tilltalade genomgå den vård eller behandling som frivården finner lämplig, och frivården ska utse övervakare.

Den tilltalade ska betala 20 000 kronor i skadestånd till den första målsäganden. Den andra målsägandens skadeståndsyrkande avslogs. Ränta ska betalas på skadeståndet till den första målsäganden från den 26 mars 2026 enligt räntelagen. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att beslagtagna föremål skulle förverkas och att beslaget skulle bestå. Den tilltalade ska ersätta staten för provtagning och/eller analys med 2 600 kronor och betala tillbaka 40 000 kronor av kostnaderna till staten.