Vållande till annans död prövades i hovrätten – den tilltalade frikändes

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens fällande dom för vållande till annans död den 11 januari 2025. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och frikände den tilltalade från åtalet. Samtidigt upphävdes skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden och att återbetala del av kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde. Tingsrättens beslut att avslå ersättning för bevisning stod däremot fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en trafikrelaterad händelse där den tilltalade enligt åtalet orsakade en annan persons död. I tingsrätten dömdes den tilltalade för vållande till annans död den 11 januari 2025 enligt 3 kap. 7 § första stycket brottsbalken. Åtalet om vårdslöshet i trafik den 11 januari 2025 enligt 1 § första stycket trafikbrottslagen ogillades redan där.

I hovrätten överklagade den tilltalade och yrkade frikännande, eller i andra hand en lindrigare påföljd. Hon yrkade också ersättning för bevisningskostnader. Åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling med parternas samtycke.

Hovrätten prövade endast den del av målet som gällde den tilltalades ansvar för vållande till annans död. Den hänvisade till tingsrättens utredning och tog del av samma bevisning, inklusive spelade förhör och översatt skriftlig bevisning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att den tilltalade under färden före kollisionen var medveten om att väglaget var halt och att bilens ABS-system var ur funktion. Dessa omständigheter påverkade bilens styrförmåga, särskilt vid inbromsning och plötsliga rattutslag.

Samtidigt fann hovrätten att det inte var visat att den tilltalade hade överskridit hastighetsbegränsningen på platsen. Det fanns inte heller någon utredning som motsade hennes uppgift att hon i viss mån hade anpassat hastigheten efter väglaget och kört långsammare än högsta tillåtna hastighet. Den uppgiften godtogs därför.

Hovrätten bedömde vidare att det inte fanns några påtagliga ojämnheter i vägbanan i anslutning till olycksplatsen som kunde ha fått bilen att oväntat dra åt sidan. Det hade inte framkommit någon annan yttre omständighet som kunde förklara sladden, och det fanns heller inga bilfel som i sig kunde ha orsakat den. Hovrätten ansåg därför att det inte fanns någon annan rimlig förklaring till sladden och det efterföljande händelseförloppet, som ledde till dödsfallet, än att den tilltalade i samband med ett mötande och bländande fordon måste ha gjort en inbromsning eller annan manöver och att hastigheten i förhållande till väglaget och bilens styrförmåga varit så hög att bilen tappade väggreppet.

Trots detta ansåg hovrätten att straffansvar enligt 3 kap. 7 § första stycket brottsbalken kräver att gärningen innefattar ett otillåtet risktagande, alltså ett risktagande som tydligt avviker från vad som är aktsamt. Hovrätten fann att det inte var utrett att den tilltalades körning nått den nivån. Det kunde inte uteslutas att sladden orsakats av ett tillfälligt manövreringsmisstag, och det var inte visat att körningen innefattade ett sådant risktagande som krävs för ansvar. Mot den bakgrunden frikände hovrätten den tilltalade.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade frikändes från åtalet om vållande till annans död den 11 januari 2025. Hovrätten upphävde också tingsrättens beslut om avgift till brottsofferfonden och om återbetalning till staten av del av kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.

Tingsrättens sekretessförordnande fastställdes. Tingsrättens beslut att avslå den tilltalades begäran om ersättning för kostnader för bevisning fastställdes också, eftersom hovrätten ansåg att den åberopade bevisningen inte skäligen varit motiverad för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt. Bevisningen avsåg en fordonsundersökning som hade genomförts elva månader efter händelsen och bedömdes ha mycket begränsat värde.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts till villkorlig dom och 60 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 3 000 kronor, samt att betala skadestånd och avgift till brottsofferfonden. Dessa delar av hovrättens beslut ändrades genom frikännandet. Uppgiften om häktning finns inte i materialet.