Försök till mord och grovt rån ledde till 12 års fängelse i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till mord och grovt rån. Hovrätten fastställde skuldfrågorna men ändrade straffet för den tilltalade från 14 års fängelse till 12 år. Tingsrättens dom stod fast i övrigt i de delar som hovrätten prövade, utom att skadeståndet till försäkringsbolaget bekräftades och att beslag skulle bestå.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 14 november 2021 vid en plats på Prästgårdsvägen i Alingsås. Enligt domstolarnas gemensamma bedömning blev målsäganden beskjuten när han satt i förarsätet i en bil. Kulan gick genom bilens sidofönster och träffade målsägandens högra underarm, vilket orsakade en genomgående sårskada och kraftig blödning.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med en annan person först utsatte målsäganden för grovt rån och därefter för försök till mord. Hovrätten konstaterade att rånet skett tillsammans och i samförstånd med tillägnelseuppsåt. Det var dock inte styrkt att någon hade greppat tag i eller dragit i målsägandens jackkrage, och det var inte heller visat att målsäganden av våldet drabbats av smärta och andnöd. Rånet bedömdes ändå som grovt.

Hovrätten ansåg vidare att den tilltalade var den person som hade ett skjutvapen och som sköt mot målsäganden. Däremot friades den andra personen i hovrätten från ansvar för försök till mord och medhjälp därtill, eftersom det inte var visat att den personen befann sig vid bilen när skottet avlossades eller att han på annat sätt främjade gärningen.

Åtalet för skyddande av brottsling prövades också i hovrätten, men det ogillades eftersom det inte var styrkt att den personen hade känt till de brott som de andra hade begått.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning i stor utsträckning på målsägandens uppgifter, som enligt domstolen fick stöd av övrig bevisning. Den bevisning som särskilt nämndes var beslag av en cigarettfimp och efterföljande DNA-undersökning, fotografier från parkeringsplatsen med däckspår och cigarettfimpens placering, protokoll över fordonsundersökning med rekonstruktioner av kulbanan, rättsintyg samt vittnesmål från två vittnen. Hovrätten hörde också ett nytt vittne om ett kriminaltekniskt utlåtande.

Domstolen fann att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade var den längre av de två gärningsmännen och att han var den som var beväpnad med skjutvapen. Hovrätten ansåg att förloppet efter rånet, där målsäganden besköts i bilen, utgjorde försök till mord. Skottet bedömdes ha inneburit konkret livsfara, och det var endast tillfälliga omständigheter som gjorde att kulan inte träffade mer vitala delar av kroppen.

När hovrätten prövade medgärningsmannaskapet för mordförsöket fann den att det inte var visat att den andra personen agerat tillsammans med den tilltalade i just det moment då skottet avlossades. Inte heller var det visat att den personen på något sätt främjade gärningen. Därför kunde han inte dömas för försök till mord eller medhjälp till det.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt rån och försök till mord. Tingsrättens dom ändrades endast i påföljdsdelen. Tingsrätten hade bestämt straffet till 14 års fängelse, men hovrätten sänkte det till 12 års fängelse. Hovrätten ansåg att straffvärdet för det grova rånet motsvarade minimistraffet fem år, medan straffvärdet för försöket till mord bedömdes till tio år. Vid den samlade bedömningen landade hovrätten i 12 års fängelse.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsatt gälla. Hovrätten fastställde dessutom skadeståndet till försäkringsbolaget, som skulle få fullt yrkat belopp med ränta från den 14 november 2021. I den delen gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten.

För brottsofferfondsavgift, skadestånd till målsäganden och ersättning till ombud innehåller den redovisade hovrättstexten inga fullständiga uppgifter utöver ersättningarna till biträdena och att staten skulle stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde. Tingsrätten hade däremot beslutat om skadestånd till målsäganden, skadestånd till försäkringsbolaget, brottsofferfondsavgift och fortsatt beslag.