Stöld och andra brott prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om stöld m.m. Hovrätten ändrade tingsrättens dom. Den tilltalade friades från åtalet för stöld och fick i stället skyddstillsyn med samhällstjänst, medan övriga fällande delar från tingsrätten stod fast i den del de inte överklagats. Hovrätten ändrade också skadeståndsfrågan så att den tilltalades ansvar gentemot målsäganden inte längre var solidariskt med den andra tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Enligt utredningen hade målsäganden lämnat sin ensligt liggande stuga under en kort stund. Hon hade låst dörren, men ett fönster var öppet. När hon kom tillbaka stod en bil nedanför fönstret och körde hastigt därifrån, samtidigt som hennes kamerautrustning som fanns i stugan var borta. Hovrätten ansåg det utrett att den tilltalade hade kört bilen till stugan för att stjäla, att han hoppade ur bilen och körde därifrån när målsäganden kom tillbaka, samt att han även hade varit där veckan innan och brutit upp låset till stugans uthus.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för stöld, bedrägeri, narkotikabrott, ringa narkotikabrott och grov olovlig körning. I hovrätten var det främst åtalet för stöld som var föremål för ändring. Hovrätten slog fast att den tilltalade skulle dömas för de gärningar som tingsrätten funnit honom skyldig till i de delar som inte överklagats, och att de skulle rubriceras på samma sätt som i tingsrättens dom. Den uttryckliga ändringen gällde friandet från stöldåtalets ansvar endast för den andra tilltalade; i den redovisade hovrättstexten framgår att den tilltalade fortfarande dömdes för stölden och att hovrätten inte fann skäl att ändra rubriceringen där.

De åtalspunkter som framgår av tingsrättens dom var stöld den 12 april 2017, bedrägeri, narkotikabrott, ringa narkotikabrott samt grov olovlig körning under perioden 2017-04-12 till 2017-04-30 vid två tillfällen. Hovrätten ändrade inte de överklagade skuldfrågorna i övrigt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på målsägandens uppgifter, den tilltalades egna uppgifter och ett sakkunnigutlåtande från Nationellt forensiskt centrum. När det gällde stölden fann hovrätten att målsägandens uppgifter visade att någon hade tagit kamerautrustningen under den korta tid hon var borta. Mot den tilltalades egna uppgifter om att han kört till stugan för att stjäla och lämnat platsen när målsäganden kom tillbaka ansåg hovrätten att det i praktiken var uteslutet att någon annan hade tagit utrustningen. Hovrätten fann därför att han skulle dömas för gärningen.

När det gällde påföljden delade hovrätten tingsrättens bedömning att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarade sex månaders fängelse. Samtidigt ansåg hovrätten att det, med hänsyn till den tilltalades narkotikamissbruk, förbättrade personliga och sociala situation, samtycke till samhällstjänst och avsaknad av tidigare frivårdspåföljd, fanns särskilda skäl att välja skyddstillsyn i stället för fängelse. Hovrätten betonade också att ett fängelsestraff på sex månader riskerade att motverka de förbättringar som den tilltalade uppgett sig ha uppnått. Därför ansåg domstolen att skyddstillsyn var den lämpliga påföljden.

I fråga om den andra tilltalade bedömde hovrätten att utredningen inte visade att hon hade deltagit i själva tillgreppet eller ens förstått att färden till stugan skedde för stöld. Hon frikändes därför från åtalet för stöld. Den delen av hovrättens prövning får dock inte återges med namn, och den påverkar inte den tilltalades ansvar i detta ärende annat än att skadeståndet inte längre skulle vara solidariskt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst 140 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat sex månaders fängelse. Hovrätten föreskrev också att den tilltalade skulle underkasta sig den behandling som frivården bestämmer, och frivården skulle anordna samhällstjänsten samt utse övervakare.

Skadeståndsfrågan ändrades så att den tilltalades skadeståndsskyldighet gentemot målsäganden inte längre skulle vara solidarisk med den andra tilltalade. Hovrätten ändrade i övrigt inte tingsrättens bedömning i skadeståndsfrågan. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla.

Hovrätten redovisade inte någon ny häktningstid i den tillhandahållna texten. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse sex månader, förordnat om skadestånd till målsäganden och beslutat om avgift till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade påföljden från fängelse till skyddstillsyn med samhällstjänst och ändrade skadeståndets solidaritet, men några uppgifter om brottsofferfondsavgift för den tilltalade i hovrättsdelen framgår inte tydligt av materialet.