Villkorlig dom för vapenbrott

Den tilltalade döms för vapenbrott efter att ha innehaft ett tårgasvapen med tillhörande magasin och ammunition i en bostad i Malmö den 30 mars 2025. Tingsrätten bedömde att vapnet var ett skjutvapen i vapenlagens mening och att innehavet skedde tillsammans med en annan person i samförstånd. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 180 dagsböter om 230 kronor, totalt 41 400 kronor.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet gällde vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67). Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd innehaft ett tårgasvapen med tillhörande magasin samt ammunition utan rätt till det. Gärningen påstods ha begåtts den 30 mars 2025. Domstolen fann att den tilltalade hade innehaft vapnet i rättslig mening och att innehavet var otillåtet.

Tingsrätten redovisade att polisen efter ett tips beordrades till den tilltalades och en annan persons bostad. Vid husrannsakan påträffades en pistol med tillhörande magasin och askar med ammunition. Vapnet och ammunitionen låg i plastpåsar i en hurts i en garderob intill lägenhetsdörren. Enligt NFC:s utlåtande var föremålet en halvautomatisk svart pistol i kaliber 9 mm P.A. av märket och modellen Zoraki 4918-T. NFC bedömde vapnet som ett tårgasvapen avsett att avfyra krutladdade tårgas-, peppar- och knallpatroner och angav att vapnet var tillståndspliktigt. Domstolen ansåg att magasinet, även om det inte var tillståndspliktigt i sig, utgjorde en del av det kompletta vapnet i det aktuella sammanhanget.

Den tilltalade och den andra personen förnekade brott men uppgav i huvudsak att vapnet funnits i bostaden sedan tidigare och att de trott att det var ett luftvapen. Den tilltalade uppgav också att vapnet hade erhållits i Turkiet efter ett dödsfall i familjen och förts till Sverige. Tingsrätten ansåg ändå att den tilltalade och den andra personen hade haft sådan kontroll och rådighet över vapnet att de i rättslig mening hade innehaft det.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att vapnet uppfyllde NFC:s definition av tårgasvapen och att det inte fanns skäl att bedöma det som något annat än ett skjutvapen enligt vapenlagen. Domstolen ansåg därför att innehav av vapnet kunde leda till straffansvar för vapenbrott.

Vid skuldprövningen fann tingsrätten att den tilltalade och den andra personen hade haft insikt om att vapnet fanns i bostaden och att de måste ha insett risken att de inte hade rätt att inneha det. Domstolen lade vikt vid att de övervägt att lämna in vapnet till polisen, att den tilltalade tidigare frågat en militärpolis om vapnets laglighet och att inga normala kontrollåtgärder hade vidtagits i Sverige. Sammantaget ansåg rätten att de hade haft likgiltighetsuppsåt i förhållande till att de saknade rätt att inneha vapnet.

Tingsrätten bedömde vidare att gärningen skulle rubriceras som vapenbrott av normalgraden. Domstolen framhöll att innehavet avsett ett fullt funktionsdugligt tårgasvapen och att innehavet varit långvarigt, även om det inte fanns något som tydde på någon egentlig risk för brottslig användning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för vapenbrott med gärningsdatum den 30 mars 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 180 dagsböter om 230 kronor, sammanlagt 41 400 kronor. Tingsrätten fann att brottets straffvärde motsvarade en månads fängelse men att det inte fanns skäl att döma till fängelse, och att en icke frihetsberövande påföljd därför skulle väljas.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska ersätta försvarskostnader med 21 128 kronor, och den tilltalade ska återbetala hela detta belopp till staten. Tingsrätten fann att den begärda ersättningen var skälig.