Inbrottsstöld och urkundsmissbruk ledde till fängelse

Den tilltalade döms för två fall av inbrottsstöld och för missbruk av urkund. Tingsrätten frikände honom samtidigt från två åtalspunkter om bedrägeri och inbrottsstöld som avsåg andra händelser. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 10 månader, och den tilltalade ska dessutom utvisas ur Sverige.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade fem punkter. Enligt åtalet trängde den tilltalade den 17 maj 2026 in i en bostad i Luleå kommun och tog en plånbok med cirka 550 kronor som tillhörde målsäganden. Samma händelse låg också till grund för ett åtal om grovt hemfridsbrott. Tingsrätten fann att gärningen var bevisad och rubricerade den som inbrottsstöld. Domstolen ansåg samtidigt att det grova hemfridsbrottet skulle ingå i inbrottsstölden. Den tilltalade dömdes därför för inbrottsstöld den 17 maj 2026, medan det grova hemfridsbrottet inte ledde till en särskild fällande dom.

Den andra fällande gärningen avsåg inbrottsstöld den 7 juli 2026 i Vittangi i Kiruna kommun. Enligt åtalet trängde den tilltalade in i en bostad och tog en plånbok. Även den gärningen bedömdes som inbrottsstöld och den tilltalade dömdes för brottet.

Den tredje åtalspunkten gällde inbrottsstöld den 12 oktober 2025 i Bodens kommun. Där påstods den tilltalade ha trängt in i en bostad och tagit smycken samt en plånbok med cirka 200 kronor. Tingsrätten fann dock inte att det var bevisat att den tilltalade var gärningsman och åtalet ogillades.

Den fjärde åtalspunkten gällde bedrägeri den 12 oktober 2025 i Råneå i Luleå kommun. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen gjort uttag med en bankkortsinnehavares kort till ett sammanlagt värde om 4 500 kronor. Tingsrätten ansåg inte att det var bevisat att den tilltalade utfört gärningen och åtalet ogillades.

Den femte åtalspunkten gällde missbruk av urkund den 9 juli 2026 i Haparanda stad. Enligt åtalet hade den tilltalade uppvisat någon annans pass för polisen vid en fordons- och förarkontroll och därigenom utgett sig för att vara den andra personen. Den tilltalade erkände gärningen och dömdes för missbruk av urkund.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde fällande del av domen främst på uppgifter från målsägande och vittnen samt på övrig teknisk och skriftlig bevisning. I den första inbrottsstölden ansåg domstolen att det var utrett att någon trängt in i bostaden och tagit plånboken. Vittnet som hade konfronterat gärningsmannen pekade ut den tilltalade i en fotokonfrontation, och domstolen fäste även vikt vid uppgifter om bil och mobiltelefonkopplingar som band honom till platsen. Domstolen fann att bevisningen visade att den tilltalade var gärningsman.

När det gällde den andra inbrottsstölden bedömde tingsrätten också att utredningen visade att någon trängt in i bostaden och tagit en plånbok. Även där talade vittnesuppgifter, fotokonfrontation och teknisk bevisning för att den tilltalade varit gärningsman. Domstolen fann att åklagaren styrkt att den tilltalade begått gärningen.

För de två ogillade åtalspunkterna ansåg tingsrätten däremot att bevisningen inte räckte. I målet om inbrottsstölden i Bodens kommun pekade domstolen på att det fanns vissa likheter mellan personen på en dörrkamerabild och den tilltalade, men att detta inte var tillräckligt för fällande dom. I målet om bedrägeri ansågs en bild från en bankomat inte vara tillräcklig för att visa att den tilltalade var gärningsman.

För missbruk av urkund konstaterade tingsrätten att den tilltalade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av den övriga utredningen. Domstolen fann därför att brottet var styrkt.

Vid straffmätningen utgick tingsrätten från att den tilltalade dömdes för två inbrottsstölder och missbruk av urkund. Domstolen bedömde att brottsligheten inte var visad som systematisk, men att gärningarna hade riktats mot äldre personer som haft svårt att värja sig och att tillvägagångssättet varit likartat och delvis hänsynslöst. Straffvärdet för varje inbrottsstöld sattes till fängelse i 1 år och 3 månader, och det samlade straffvärdet bedömdes till fängelse i 1 år och 10 månader.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för inbrottsstöld den 17 maj 2026 och den 7 juli 2026 samt för missbruk av urkund den 9 juli 2026. Han frikänns från bedrägeri den 12 oktober 2025 och inbrottsstöld den 12 oktober 2025. Det grova hemfridsbrottet från den 17 maj 2026 anses ingå i inbrottsstölden och ledde inte till en separat fällande dom.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 10 månader. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas och tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller verkställs dessförinnan.

Den tilltalade ska betala skadestånd till en målsägande med 1 525 kronor, med ränta från den 17 maj 2026, till en annan målsägande med 8 000 kronor, med ränta från samma datum, och till en tredje målsägande med 8 400 kronor, med ränta från den 7 juli 2026. Övriga skadeståndsanspråk avslogs. Begäran om förverkande av beslagtagna kontanter avslogs också. Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.