Misshandel i nära relation gav villkorlig dom

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse den 9 juni 2026. Tingsrätten fann att det var styrkt att han utsatt målsäganden för våld i samband med en konflikt på ett lantställe, och påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med samhällstjänst 140 timmar. Tingsrätten bedömde också att straffvärdet motsvarade fem månaders fängelse om fängelse hade valts som påföljd.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet avsåg en enda punkt och gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 9 juni 2026 misshandlat målsäganden genom att slå henne i ansiktet, greppa henne hårt om och nypa henne i armarna, slå henne flera gånger i magen eller bröstet och kasta ned henne till marken så att hon slagit i höften och bakhuvudet. Därefter skulle han ha sparkat eller stampat henne på över- och underkroppen medan hon låg ned. Det angavs att gärningen skedde på ett lantställe i Ljusterö i Österåkers kommun och att målsäganden tillfogades smärta samt blåmärken och hudavskrapningar på armarna.

Den tilltalade förnekade att han utövat det våld som påståtts, men medgav att han puttat målsäganden med handflatan på hennes mage så att hon föll ned. Han medgav därför ansvar för ringa misshandel. Målsäganden biträdde åtalet.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick främst från målsägandens berättelse och fann att den varit detaljerad, spontan, levande och i övrigt trovärdig. Rätten betonade att berättelsen inte innehöll några motsägelser eller uppenbara överdrifter och att den fick starkt stöd av uppgifterna från ett vittne, som hörde målsäganden ropa på hjälp och senare såg henne liggande på marken med den tilltalade lutad över sig. Vittnet uppgav också att målsäganden berättade att hon blivit slagen, att den tilltalade uppträdde aggressivt och att hon såg honom stampa på målsäganden medan hon låg ner.

Rätten fann även stöd i journalanteckningar, rättsmedicinskt yttrande, händelserapport och uppgifter från ett förhör under förundersökningen med parets gemensamma son. Av utredningen framgick att målsäganden i nära anslutning till händelsen berättat för sjukvårdspersonal att hon utsatts för misshandel bestående bland annat av hårt grepp om armarna, flera slag och sparkar samt att hon föll till marken. Vidare visade fotografier, journalanteckningar och rättsintyg att hon hade flera blåmärken på armarna och vänstra handleden samt hudavskrapningar. Rättsintyget angav också att blåmärkena starkt talade för trubbigt våld och var förenliga med grepp på armarna.

Den tilltalades uppgifter ansågs vaga och svävande i avgörande delar och förenliga med den övriga bevisningen endast i begränsad utsträckning. Tingsrätten fann därför att det var styrkt att han slagit målsäganden i ansiktet, greppat hårt om och nypit hennes armar, puttat henne till marken så att hon slog i huvudet och höften, slagit henne flera gånger i magen eller bröstet samt sparkat eller stampat på henne när hon låg ned. Däremot ansåg rätten inte att det var ställt utom rimligt tvivel att han kastat ned henne till marken eller att hudavskrapningarna kunde knytas till gärningen på ett tillräckligt säkert sätt. Tingsrätten bedömde att den tilltalade agerat med uppsåt och att gärningen därför skulle bedömas som misshandel av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 9 juni 2026 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med samhällstjänst 140 timmar. Tingsrätten angav att straffvärdet motsvarade fem månaders fängelse om fängelse hade valts.

Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade att sekretessbestämmelsen i 35 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen fortsatt ska gälla för uppgifterna i ett läkarintyg som lagts fram inom stängda dörrar. Den tilltalade ska vidare återbetala 3 337 kronor av kostnaderna till staten. Staten ska ersätta målsägandebiträde och försvarare enligt domstolens beslut.