Narkotikabrott och skadegörelse i Solna

Tingsrätten i Solna dömde den tilltalade för ringa narkotikabrott vid två tillfällen och för ringa skadegörelse, men friade honom från övriga åtalspunkter. Påföljden bestämdes till 90 dagsböter om 50 kronor vardera. Han ska också betala avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade fyra åtalspunkter. I den första stämningsansökan, daterad den 23 juli 2026, åtalades den tilltalade för ringa narkotikabrott den 28 mars 2026 efter att olovligen ha innehaft 6,22 gram cannabis. Tingsrätten fann att erkännandet stöddes av utredningen och dömde honom för gärningen.

I den andra stämningsansökan, daterad den 16 september 2026, åtalades han för grov fridskränkning under tiden 12 april 2026 till 16 augusti 2026. Åtalet bestod av flera delhändelser. Den 12 april 2026 påstods han ha vägrat lämna målsägandens bostad, slagit sönder en dörr och kallat henne för nedsättande ord. Den 25 april 2026 påstods han ha kastat en flaska hudkräm mot målsäganden och slagit henne med en sko. Mellan den 26 och 27 maj 2026 påstods han olovligen ha stannat kvar i bostaden. Den 2 juli 2026 påstods han ha fortsatt stanna kvar och ha böjt målsägandens lillfinger så att smärta uppstod. Den 15 augusti 2026 påstods han ha kvarstannat i bostaden, knuffat målsäganden så att hon föll och uttalat kränkande ord. Tingsrätten friade den tilltalade från grov fridskränkning och fann inte att det var styrkt att han olovligen uppehållit sig i bostaden på det sätt som krävdes för ansvar för hemfridsbrott eller grovt hemfridsbrott. Tingsrätten fann också att de påstådda gärningarna den 25 april, den 2 juli och den del av den 15 augusti som avsåg misshandel inte var styrkta. Däremot ansåg tingsrätten att det var utrett att den tilltalade den 12 april 2026 slog sönder en dörr, vilket rubricerades som ringa skadegörelse. Påståendet om ofredande genom nedsättande tillmälen den dagen ledde inte till ansvar.

I samma stämningsansökan åtalades den tilltalade också för egenmäktigt förfarande den 15 augusti 2026, eftersom han enligt åtalet olovligen tagit målsägandens mobiltelefon och inte lämnat tillbaka den på uppmaning. Tingsrätten fann att utredningen visade att telefonen hade lånats ut och att den inte hade hållits kvar på det sätt som åklagaren påstått. Han frikändes därför från den åtalspunkten.

Slutligen åtalades han för ringa narkotikabrott den 15 augusti 2026, alternativt en tid dessförinnan, genom olovligt bruk av cannabis. Den gärningen erkändes och stöddes av utredningen, och tingsrätten dömde honom även för detta ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsägandens uppgifter behövde värderas med försiktighet, eftersom det framkommit att hon i röstmeddelanden sagt att hon skulle ljuga och säga saker som inte stämde för att sätta den tilltalade i dålig dager. Rätten ansåg därför att hennes uppgifter måste få starkt stöd av annan bevisning för att kunna läggas till grund för dom.

När det gällde påståendena om hemfridsbrott och grov fridskränkning fann tingsrätten att den tilltalade hade haft sitt huvudsakliga boende i målsägandens lägenhet med någon form av samtycke. Rätten ansåg inte att det var ställt utom rimligt tvivel att målsäganden hade uppmanat honom att lämna bostaden på ett sådant sätt att han förstått att han inte fick vara kvar. Därför frikändes han från dessa delar av åtalet.

För händelsen den 12 april 2026 godtog tingsrätten att den tilltalade slagit sönder dörren. Eftersom dörren redan var skadad och det rörde sig om en mindre skadeverkan bedömdes gärningen som ringa skadegörelse. Däremot ansåg rätten inte att det var visat att han hade ofredat målsäganden på ett sätt som kränkte hennes frid kännbart.

För de påstådda gärningarna den 25 april och den 2 juli 2026 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter inte stöddes av tillräcklig bevisning. Han friades därför från dessa åtalspunkter.

För händelserna den 15 augusti 2026 noterade tingsrätten att vittnet Dolt namn hade hört bråk och en kvinna skrika, men att hennes uppgifter också kunde förenas med den tilltalades version av händelsen. Domstolen ansåg därför inte att det var styrkt utom rimligt tvivel att det gått till som målsäganden påstått, och den tilltalade friades från ansvar för misshandel och ofredande i den delen. Även åtalet om egenmäktigt förfarande ogillades eftersom utredningen visade att telefonen hade lånats ut och låsts upp, snarare än tagits och behållits olovligen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för ringa skadegörelse den 12 april 2026, ringa narkotikabrott genom olovligt bruk av cannabis den 15 augusti 2026 och ringa narkotikabrott genom olovligt innehav av 6,22 gram cannabis den 28 mars 2026. Påföljden bestämdes till 90 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 4 500 kronor. Böterna skulle anses helt betalda.

Han ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kronor. Staten ska stå för övriga kostnader i målet.