Grovt narkotikabrott ändras till ringa narkotikabrott i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för ringa narkotikabrott i stället för grovt narkotikabrott. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 50 kronor, och hovrätten ansåg att påföljden var helt verkställd genom den tid den tilltalade varit frihetsberövad. I övrigt stod tingsrättens beslut om beslag fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Åklagaren hade i tingsrätten gjort gällande att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott. Tingsrätten biföll åtalet och dömde för grovt narkotikabrott som avsåg den 3 maj 2026.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet skulle ogillas i den del det avsåg grovt narkotikabrott och att hon i stället skulle dömas i enlighet med sitt erkännande för ringa narkotikabrott. I andra hand yrkade hon att påföljden skulle mildras. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten prövade endast den tilltalades ansvar för det åtalade narkotikabrottet. Av hovrättens dom framgår att gärningen, så som den slutligen bedömdes, utgjorde ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma skriftliga utredning som tingsrätten och spelade upp förhören från tingsrätten.

Vid prövningen av skuldfrågan konstaterade hovrätten att den tilltalade vid tiden för gärningen hade ett pågående missbruk av narkotika, främst cannabis, och att hon var medveten om att hennes sambo hade ett omfattande missbruk och hanterade narkotika, även i den gemensamma bostaden. Hovrätten beaktade också uppgifter om att samborelationen var dålig och att paret ofta inte vistades hemma samtidigt.

Hovrätten fäste vikt vid att en polis vid husrannsakan berättat att den tilltalade omgående uppgav att det fanns cannabis på ett bord i lägenheten. Hovrätten noterade också att hon tystnade när polisen fann ytterligare narkotika i en vit byrå. Samtidigt godtog hovrätten den tilltalades uppgift om att det endast var sambon som förvarade saker i den vita byrån och att hon saknade kännedom om vad som fanns där. När det gällde förrådet ansåg hovrätten att det var klarlagt att sambon hade hand om nyckeln och att den tilltalade inte hade tillgång till förrådet.

Hovrätten fann att det fanns vissa omständigheter som talade emot den tilltalade, bland annat en Swishbetalning som kunde kopplas till narkotikahandel, sökningar på hennes telefon om digitalvågar och en chatt där sambon talade om att vänta på ”kassen”. Hovrätten ansåg dock att dessa omständigheter inte räckte för att visa att den tilltalade hade en gemensam plan med sambon att förvara narkotika. Domstolen lade även vikt vid chattar som tydde på konflikter mellan dem och vid en senare chatt där den tilltalade skrev att sambon inte hade något hos henne och att hon inte visste var narkotikan fanns. Hovrätten menade att detta snarare talade för att hon inte kände till att mer narkotika förvarades i lägenheten eller förrådet.

Sammantaget kom hovrätten fram till att åklagaren inte hade styrkt narkotikabrott i vidare mån än vad den tilltalade själv hade erkänt. Tingsrättens bedömning ändrades därför.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Hovrätten ändrade därmed tingsrättens fällande dom för grovt narkotikabrott.

Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 50 kronor. Hovrätten beslutade att påföljden skulle anses helt verkställd genom den tid den tilltalade varit frihetsberövad i anledning av det brott som prövats i målet.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till fängelse i 3 år och 3 månader och beslutat att hon skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden framgår av underlaget, men hovrätten har inte redovisat någon sådan avgift i det beslut som återges här. Hovrätten slog fast att det som tingsrätten beslutat om beslag alltjämt skulle gälla.