Grovt narkotikabrott ledde till fängelse

Den tilltalade döms för grovt narkotikabrott efter att ha innehaft och förvarat 689,7 gram kokain den 20 februari 2026. Tingsrätten fann att narkotikan hade hanterats uppsåtligen och att det inte fanns grund för ansvarsfrihet på den tilltalades invändningar om nödvärn eller nöd. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra år och fyra månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg grovt narkotikabrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 20 februari 2026 olovligen innehaft och förvarat 689,7 gram kokain, som är narkotika. Brottet hänfördes till en plats i Farsta i Stockholms stad, men eftersom händelsen enligt domen skedde i en bostad anges platsen här endast som en bostad. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom det avsåg en särskilt stor mängd narkotika. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott i enlighet med åtalet.

Den tilltalade medgav att hon hade innehaft den angivna mängden narkotika, men bestred ansvar och gjorde gällande att hon befunnit sig i en nödvärns- eller nödsituation. Hon uppgav att hon först trott att hon tog emot en väska med kläder åt en vän och att hon senare fann narkotika, en vakuummaskin, våg, kontanter och en telefon i väskan. Hon berättade också att hon gömde narkotikan och kontanterna i byrålådor och att hon inte kontaktade polis eftersom hon uppfattade sig hotad.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att 689,7 gram kokain hade hittats vid husrannsakan i den tilltalades bostad. Narkotikan låg i lådor i en tv-bänk i hennes sovrum. I samma tv-bänk hittades även 20 000 kronor i kontanter. I en påse vid sidan av tv-bänken fanns bland annat en vakuummaskin, påsar och en våg med rester av kokain. Döld namn hittades under en kudde i den tilltalades säng och var då i gång. Tingsrätten noterade också att den tilltalades DNA och fingeravtryck fanns på bland annat vakuummaskinen och att hennes fingeravtryck återfanns på två kokainförpackningar.

Domstolen ansåg att den tilltalades uppgifter om hur narkotikan och övriga föremål hanterats framstod som en efterhandskonstruktion. Enligt tingsrätten var det inte sannolikt att hon skulle ha hanterat narkotika, kontanter och telefon på det sätt som skett om hon hade kommit över narkotikan av misstag. Uppgifterna bedömdes också som vaga och svåra att kontrollera, och domstolen fäste vikt vid att hon hade ändrat sina uppgifter jämfört med förundersökningen. Tingsrätten fann därför att hennes berättelse kunde lämnas utan avseende och att det var bevisat att hon uppsåtligen hade innehaft och förvarat narkotikan.

När det gällde invändningen om nödvärn konstaterade tingsrätten att narkotikahantering inte är en sådan handling som kan rättfärdigas som nödvärn. Inte heller ansågs det ha framkommit en sådan akut faresituation som krävs för ansvarsfrihet på grund av nöd. Tingsrätten fann därför att den tilltalade skulle dömas för den åtalade gärningen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i fyra år och fyra månader. Domstolen bedömde att straffvärdet, utifrån sort och mängd narkotika, uppgick till cirka fyra år och fyra månaders fängelse. Eftersom straffvärdet var så högt fanns det inte förutsättningar att välja en annan påföljd än fängelse.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Tingsrätten beslutade också att en pixeltelefon och en vakuumförpackare skulle förverkas från den tilltalade, liksom 20 000 kronor i kontanter. Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Försvararen tillerkändes ersättning av staten med 138 498 kronor. Staten ska stå för kostnaderna.