Penningtvättsförseelse efter kontoöverföringar

Den tilltalade döms för penningtvättsförseelse efter att ha tagit emot och hanterat pengar som hade förts in på hans bankkonto. Tingsrätten bedömde att han haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Han friades samtidigt från ansvar för det åtal som i första hand avsåg penningtvättsbrott. Påföljden bestämdes till dagsböter, och han ska också betala skadestånd till två målsägande samt en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två åtalspunkter, båda avseende samma händelseförlopp under tiden mellan den 2 januari 2025 och den 7 januari 2025. För åtalspunkt 1 påstod åklagaren i första hand penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 lagen om straff för penningtvättsbrott och i andra hand penningtvättsförseelse enligt 6 § andra stycket samma lag. Gärningen beskrevs som att den tilltalade hade upplåtit sitt bankkonto för en insättning om 15 000 kr, tagit emot och förvarat pengarna samt därefter omsatt eller låtit annan omsätta hela eller delar av beloppet genom överföringar, på ett sätt som syftade till att dölja pengarnas ursprung eller främja möjligheten att tillgodogöra sig dem. För åtalspunkt 2 var gärningsbeskrivningen i sak densamma, med samma brottsrubriceringar, samma belopp och samma tidsperiod. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas enligt åtalet i andra hand, alltså för penningtvättsförseelse, i båda åtalspunkterna.

Enligt domen hade målsägandena genom vilseledande av en annan person förmåtts att överföra pengar till den tilltalade, och pengarna bedömdes ha varit föremål för bedrägeribrottslighet. Den tilltalade har uppgett att han trodde att pengarna hade samband med en bilaffär och att överföringen var en återbetalning av en skuld. Han förklarade också att han inte såg vem som swishade pengarna och att han upplevde sig pressad. Tingsrätten fann dock att han hade skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet och att han inte vidtog några åtgärder för att kontrollera detta.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att den skriftliga bevisningen och målsägandenas uppgifter visade att de hade blivit vilseledda att föra över pengar till den tilltalade. Domstolen godtog också att han hade överfört och omsatt pengarna. Det objektiva rekvisitet för penningtvätt var därmed uppfyllt. När det gällde uppsåtsfrågan fann rätten dock att det inte var visat att han insåg att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet, och han frikändes därför från det uppsåtliga brottet.

I stället bedömde tingsrätten att han hade haft skälig anledning att anta att pengarna var brottsrelaterade. Domstolen fäste vikt vid att det rörde sig om ett förhållandevis stort belopp, att han tog emot pengarna utan att något hade avtalats i förväg och att de överfördes från två personer som var okända för honom. Även om det fanns en förklaring från hans sida, ansåg domstolen att han borde ha gjort mer för att kontrollera transaktionerna. Därmed dömdes han för penningtvättsförseelse. I domen fanns en skiljaktig mening där en nämndeman ansåg att den tilltalade i stället skulle dömas för penningtvättsbrott, eftersom risken enligt den bedömningen måste ha stått klar för honom.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för penningtvättsförseelse. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 50 kr, sammanlagt 2 000 kr. Han ska betala skadestånd med 15 000 kr till vardera av de två målsägandena. Tingsrätten beslutade också att totalt 30 000 kr ska förverkas från honom som brottsvinst, och att målsägandena ska ha rätt till betalning ur de medel som kommer in genom förverkandet motsvarande sina skadestånd jämte ränta. Dessutom ska den tilltalade betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Försvararen tillerkändes ersättning av staten, och kostnaden skulle stanna på staten.