Två fall av bokföringsbrott

Den tilltalade döms för två fall av oaktsamt bokföringsbrott och får skyddstillsyn. Domstolen fann att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts under två olika perioder och att den tilltalade varit straffbart oaktsam, men inte att uppsåt var styrkt.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I det första åtalet gällde bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, som företrädare för ett aktiebolag med säte i Kristianstads kommun, ansvarade för att bokföringsskyldigheten fullgjordes men underlät att löpande bokföra uppkomna affärshändelser. Bristerna avsåg ett räkenskapsår mellan den 1 januari 2024 och den 31 december 2024, och enligt åtalet hade de medfört att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Domstolens utfall blev att den tilltalade dömdes för detta brott.

I det andra åtalet gällde också bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, i sin roll som företrädare för samma bolag, inte före den 1 juli 2024 hade avslutat den löpande bokföringen med årsredovisning för räkenskapsåret 2023-01-01 till 2023-12-31. Enligt åtalet innebar detta att rörelsens ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Domstolens utfall blev även här att den tilltalade dömdes för brottet.

Den tilltalade erkände de faktiska omständigheter som åklagaren påstod, men bestred ansvar eftersom han förnekade uppsåt och oaktsamhet. Enligt domen var det visat att han ansvarade för bokföringen och att den haft de brister som åklagaren angett. Tingsrätten framhöll att den tilltalade tidigare godkänt ett strafföreläggande avseende bokföringsbrott i ett annat företag, att han uppgett att han kände till skyldigheten att upprätta årsredovisning och att han hade överlämnat den ekonomiska hanteringen till en annan person. Domstolen ansåg att han fått sådana indikationer på att bokföringen inte sköttes tillfredsställande att han varit skyldig att vidta kontrollåtgärder, men att han inte gjort det. Däremot fann rätten inte bevisat bortom rimligt tvivel att han hade uppsåt till att bokföringen inte sköttes.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade till grund att den tilltalade, genom erkännandet och övrig utredning, var ansvarig för bokföringsskyldigheten och att det fanns brister i bokföringen. Som bevisning åberopades förhör med den tilltalade och förvaltarberättelse.

Rätten bedömde att det fanns ett orsakssamband mellan den tilltalades oaktsamhet och bristerna i bokföringen. Samtidigt ansågs uppsåt inte styrkt, bland annat med hänsyn till hans bristande insikter i ekonomiska frågor och att det kunde ha funnits viss språkförbistring mellan honom och den person som skulle sköta bokföringen. Därför dömdes han för två fall av oaktsamt bokföringsbrott.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Rätten ansåg att villkorlig dom inte kunde väljas, eftersom det fanns särskild anledning att befara fortsatt brottslighet. Skyddstillsynen förenades inte med samhällstjänst.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden. Dessutom ska han betala tillbaka 310 kr av kostnaderna till staten. Försvararen fick ersättning av staten med 7 750 kr, fördelat på arbete, utlägg och mervärdesskatt enligt domen.