Penningtvättsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott efter att ha ställt sitt bankkonto till förfogande för insättning och förvar av 150 000 kronor som härrörde från brott. Tingsrätten fann att pengarna mottagits på kontot och att gärningen begåtts med uppsåt, men den påstådda omsättningen genom kortköp ansågs inte bevisad. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda punkt, penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st. 1 p. lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade under tiden 1 december 2025 till 2 december 2025 ställt sitt bankkonto till förfogande för insättning och förvar av totalt 150 000 kronor som härrörde från brott begånget mot målsäganden. Åklagaren gjorde också gällande att den tilltalade hade mottagit pengarna på sitt konto och därefter omsatt dem genom att göra kortköp. Händelsen sades ha ägt rum på Hallarsvägen i Laholm eller på annan plats i Sverige.

I andra hand yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för penningtvättsförseelse, med hänvisning till att han i vart fall haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Målsäganden begärde även skadestånd om 150 000 kronor jämte ränta från den 2 december 2025.

Den tilltalade medgav att han hade ställt sitt bankkonto till förfogande för insättning och förvar av 150 000 kronor, men bestred att han själv hade omsatt pengarna. Han bestred ansvar och gjorde gällande att han saknat uppsåt eftersom han inte förstått att pengarna härrörde från brott, samt att han hade befunnit sig i en nödsituation eftersom han tvingats upplåta kontot. Han motsatte sig också skadeståndsyrkandet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom den tilltalades uppgifter och den skriftliga bevisningen att det var visat att han ställt sitt bankkonto till förfogande för insättning och förvar av totalt 150 000 kronor. Genom den skriftliga bevisningen var det också styrkt att pengarna härrörde från brott begånget mot målsäganden. Däremot ansågs det inte visat att den tilltalade själv hade omsatt pengarna genom att göra kortköp. Åklagarens påstående om den delen av gärningen lämnades därför utan bifall.

Domstolen ansåg ändå att de bevisade omständigheterna räckte för ansvar för penningtvättsbrott. Det var visat att den tilltalade mottagit pengarna, att detta skedde någon gång mellan den 1 december 2025 och den 2 december 2025, och att åtgärderna syftade till att dölja att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller att främja möjligheten för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Tingsrätten lade vikt vid att den tilltalade själv uppgett att han förstod att det inte var något lagligt som de andra personerna höll på med och att han undrade vad han hade blivit indragen i. Genom att ändå gå med på att ta emot pengarna ansågs han ha varit likgiltig inför att pengarna härrörde från brott, vilket utgjorde likgiltighetsuppsåt.

Invändningen om nöd godtogs inte. Tingsrätten uttalade att den beskrivna situationen inte utgjorde nöd och inte heller någon annan ansvarsfrihetsgrund enligt 24 kap. brottsbalken. Den tilltalade skulle därför dömas för penningtvättsbrott. Det andrahandsyrkade brottet penningtvättsförseelse kom därmed inte att läggas till grund för domen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st. 1 p. lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 50 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 500 kronor. Tingsrätten beaktade att den tilltalade var 18 år vid tidpunkten för gärningen, vilket medförde en straffreduktion. Brottets straffvärde motsvarade annars fängelse i fyra månader för en vuxen som fyllt 21 år.

Målsägandens skadeståndsyrkande om 150 000 kronor avslogs. Tingsrätten hänvisade till att den del av gärningen som skulle ha kunnat grunda skadestånd, nämligen omsättningen av pengarna genom kortköp, inte var bevisad. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Han ska också återbetala 270 kronor av kostnaderna till staten. Målsägandens ersättning i målet om 6 750 kronor avser försvararkostnader som utgick av staten.