Grovt rattfylleri gav fängelse i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om grovt rattfylleri och fastställt tingsrättens dom utan ändringar. Den tilltalade hade yrkat på en icke frihetsberövande påföljd, men hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten och dömde till en månads fängelse.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grovt rattfylleri den 4 april 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri enligt 4 § första stycket och 4 a § trafikbrottslagen. Hovrätten prövade samma brott och kom till slutsatsen att gärningen var klarlagd i enlighet med åtalet.

Den tilltalade överklagade tingsrättens dom och begärde att hovrätten skulle bestämma en icke frihetsberövande påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling och tog del av samma utredning som tingsrätten, inklusive inspelningar av förhör.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av bevisningen och fann det klarlagt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri helt i enlighet med åtalet. Domstolen framhöll att alkoholkoncentrationen i utandningsluften var så hög och omständigheterna vid körningen sådana att en sedvanlig icke frihetsberövande påföljd inte var tillräckligt ingripande, inte ens tillsammans med samhällstjänst.

Hovrätten behandlade också kriminalvårdens påföljdsförslag, som benämndes skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, så kallad kontraktsvård. Domstolen ansåg dock att behandlingsplanen inte hade ett tillräckligt omfattande och ingripande innehåll för att utgöra kontraktsvård i egentlig mening. Vid påföljdsbestämningen skulle den därför ses som en vanlig skyddstillsyn med föreskrift om bland annat behandlingsprogram. Trots detta ansåg hovrätten, med tillägg av dessa skäl och med hänvisning till tingsrättens övriga bedömning, att fängelse skulle väljas.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Påföljden blev fängelse i en månad, samma påföljd som tingsrätten hade dömt ut.

Tingsrätten hade också beslutat att den tilltalade skulle betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. I hovrättens beslut anges inte någon ändring i den delen, och domen fastställdes i sin helhet.

När det gäller försvararkostnaderna beviljades ersättning till försvararen av staten med 4 065 kronor i hovrätten, varav 3 252 kronor avsåg arbete och 813 kronor mervärdesskatt. Den tilltalade ska ersätta staten för hela denna kostnad. Hovrätten uttalade även att målet varit av mycket begränsad natur och att skälig ersättning för arbetet motsvarade två timmar, inte de 3,75 timmar som begärts.

Det framgår inte av materialet att den tilltalade hade varit häktad.