Synnerligen grov misshandel och grov misshandel efter överklagande

Hovrätten ändrade tingsrättens dom efter överklagande. Den tilltalade dömdes i hovrätten för synnerligen grov misshandel av den ena målsäganden och för grov misshandel av den andra målsäganden. Påföljden bestämdes till fängelse i fem år. Hovrätten fastställde i övrigt stora delar av tingsrättens bedömning men ändrade rubriceringen för gärningen mot den ena målsäganden och justerade skadestånden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som uppkommit i samma händelseförlopp. I hovrätten prövades dels en tidigare del av målet där tingsrättens bedömning stod fast, dels en del där rubriceringen och påföljden omprövades.

Hovrätten fann att den tilltalade och en medtilltalad hade jagat den ena målsäganden med hammare och baseballträ och därefter slagit honom upprepade gånger, bland annat mot huvudet. Enligt hovrätten hade den tilltalade också slagit den andra målsäganden med hammare, bland annat mot huvudet, medan medtilltalad slog med baseballträ. Åklagaren hade i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen så att misshandeln även påstods ha varit livsfarlig och ha lett till svår kroppsskada, samt förklarat att gärningen även innefattade synnerligen grov misshandel.

Hovrätten behandlade även påståenden om olaga hot och andra brott i den tidigare delen av målet. I den delen gjorde hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten och tingsrättens dom stod fast. För den del som rörde den tilltalade i den överklagade domen ledde hovrättens prövning till att han dömdes för synnerligen grov misshandel av den ena målsäganden, medan misshandeln mot den andra målsäganden bedömdes som grov misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma huvudsakliga utredning som tingsrätten, men den tilltalade hade också åberopat viss ny skriftlig bevisning och lämnat kompletterande uppgifter i förhör. Hovrätten fäste dock, i likhet med tingsrätten, mycket begränsat bevisvärde vid de tilltalades egna berättelser och lade i stället vikt vid den övriga utredningen. Hovrätten godtog också tingsrättens bedömning av vissa vittnesuppgifter, samtidigt som andra uppgifter lämnades utan avseende.

När det gällde skuldfrågan konstaterade hovrätten att utredningen visade att den tilltalade och medtilltalad hade agerat tillsammans och i samförstånd. Hovrätten ansåg att det inte förelåg någon nödvärnssituation som kunde frita den tilltalade från ansvar. Det ansågs inte visat att de hade rätt att försvara sig mot den ena målsäganden, och inte heller att den tilltalade hade haft en inbillad nödvärnssituation. När den tilltalade påstod att han uppfattat en hotfull rörelse från den andra målsäganden fann hovrätten att det inte fanns stöd för att nödvärn förelåg, eftersom det var den andra målsäganden som i situationen hade rätt till nödvärn.

Hovrätten konstaterade att det var styrkt att den tilltalade hade slagit den ena målsäganden flera gånger i huvudet med hammare och även mot kroppen, samt att han slagit den andra målsäganden med hammare. Medtilltalad hade slagit båda målsägandena med baseballträ mot kroppen. Hovrätten fann att skadorna som uppkommit täcktes av den tilltalades uppsåt och medtilltalads uppsåt, eftersom de agerat gemensamt och samtidigt.

När hovrätten prövade rubriceringen av gärningen mot den andra målsäganden fann domstolen att det var fråga om grov misshandel, men inte synnerligen grov misshandel. Skälet var att våldet varit mycket allvarligt och utförts med tillhyggen mot huvud och kropp, men att det ändå rörde sig om ett kortvarigt förlopp och att den samlade hänsynslösheten inte nådde upp till nivån för synnerligen grov misshandel.

För gärningen mot den första målsäganden bedömde hovrätten att det inte var styrkt att den tilltalade och medtilltalad hade haft uppsåt att döda. Faran för liv hade visserligen förelegat, men hovrätten ansåg inte att det var ställt utom rimligt tvivel att de hade varit likgiltiga inför dödsfallet som effekt. Därför dömdes de inte för försök till mord. I stället bedömdes gärningen som synnerligen grov misshandel, med hänsyn till att de jagat målsäganden, använt tillhyggen, riktat flera slag mot huvudet, fortsatt våldet när han fallit och varit försvarslös, samt att två personer utsatt en ensam person för våldet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för synnerligen grov misshandel av den ena målsäganden enligt 3 kap. 6 § 2 st brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2017. För gärningen mot den andra målsäganden bedömdes brottet som grov misshandel. Den tidigare tingsrättsdomen hade i den delen avsett försök till mord och grov misshandel, men hovrätten tog alltså bort försök till mord och ersatte det med synnerligen grov misshandel.

Hovrätten bestämde fängelsestraffet till fem år. Det innebär att straffet sänktes från tingsrättens dom om nio års fängelse. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den synnerligen grova misshandeln motsvarade fyra års fängelse och att det samlade straffvärdet för gärningarna uppgick till fem års fängelse. Någon annan påföljd än fängelse ansågs utesluten.

När det gällde skadestånd bestämdes att den tilltalade solidariskt med medtilltalad skulle betala 81 700 kr till den ena målsäganden och 56 750 kr till den andra målsäganden, jämte ränta enligt vad som anges i tingsrättens dom. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 129 236 kr respektive 31 950 kr, vilket hovrätten alltså ändrade.

Hovrätten beslutade också att det som tingsrätten hade bestämt om beslag skulle bestå. Något häktningsbeslut meddelades inte, eftersom hovrätten fann att skäl till häktning saknades. Kostnaderna för försvarare och målsägandebiträden fick stanna på staten.