Rån och övergrepp i rättssak gav fängelse

Den tilltalade döms för rån och två fall av övergrepp i rättssak efter ett händelseförlopp den 11 april 2026 vid en offentlig plats i Kumla. Tingsrätten fann att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra tillgrep en klocka från målsäganden genom våld och hot, och att han vid samma tillfälle genom hot försökte hindra målsäganden och ett vittne från att göra polisanmälan eller lämna uppgifter till polis. Påföljden bestämdes till fängelse i två år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde åtalspunkt 1.1 rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Det påstods att den tilltalade själv eller tillsammans och i samförstånd med andra genom hot och våld tvingade målsäganden att lämna ifrån sig en Rolexklocka av okänt men inte ringa värde. Våldet uppgavs bestå i slag mot målsägandens huvud, utdelade med både öppen och stängd hand och i flera antal, vilket orsakade smärta och rodnad. Hoten uppgavs bestå i verbala hot om att ett skjutvapen skulle hämtas och användas mot målsäganden. Gärningen uppgavs ha skett den 11 april 2026 vid Kumlahallen i Kumla. Tingsrätten dömde den tilltalade för rån för denna gärning.

Åtalspunkt 1.2 gällde övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § första stycket 1 brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade själv eller tillsammans och i samförstånd med andra genom hot om våld angripit målsäganden och ett vittne för att hindra dem från att anmäla eller lämna uppgifter vid förhör om rånet. Angreppet bestod i verbala hot om att de och/eller deras familjer skulle dödas eller utsättas för sexuellt våld om de gjorde en anmälan till polis eller talade om händelsen. Även denna gärning uppgavs ha ägt rum den 11 april 2026 vid Kumlahallen i Kumla. Tingsrätten dömde den tilltalade för övergrepp i rättssak, och rubriceringen omfattade två tillfällen.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav att han var på platsen men förnekade brotten. Han bestridde att han hade haft uppsåt och invände även mot skadeståndet. Tingsrätten angav att den centrala bevisningen bestod av de hörda personernas berättelser och att den skriftliga bevisningen i huvudsak styrkte omständigheter som den tilltalade själv hade erkänt. Domstolen fann målsägandena trovärdiga och tillförlitliga. Deras berättelser ansågs stämma i allt väsentligt överens och fick starkt stöd av den övriga utredningen, bland annat av den tilltalades egna uppgifter och av uppgifter från ett vittne som nämndes i domen.

Tingsrätten ansåg att den tilltalades berättelse var motsägelsefull och innehöll efterhandskonstruktioner. Domstolen lade därför målsägandenas uppgifter till grund för bedömningen och fann att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra hade begått rån mot målsäganden samt övergrepp i rättssak mot målsäganden och vittnet. När det gällde klockan fann domstolen att den tilltalade hade tagit den med tillägnelseuppsåt och att klockan inte återlämnades på hans initiativ.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i två år. Tingsrätten beaktade den tilltalades ungdom vid straffmätningen för övergreppen i rättssak, men inte för rånet. Domstolen konstaterade att brottslighetens art och straffmätningsvärde inte gav utrymme för någon annan påföljd än fängelse.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 40 000 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 april 2026 till dess full betalning sker. Skadeståndet avser kränkning. Den tilltalade ska vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Den beslagtagna mobiltelefonen ska bestå tills domen vinner laga kraft och därefter återlämnas.