Barnfridsbrott och grov fridskränkning

Den tilltalade döms för grov fridskränkning mot ett barn och för barnfridsbrott efter en längre period av återkommande våld och ofredanden i en bostad. Tingsrätten fann att gärningarna var styrkta och dömde till fängelse i 1 år och 6 månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsägandena och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg två brottspunkter. Den första gällde grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § 1 st brottsbalken, med gärningar som enligt åtalet hade begåtts mellan den 1 januari 2025 och den 11 juni 2026. Den andra gällde barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § 1 st 1 men brottsbalken, med samma tidsperiod.

För grov fridskränkning beskrev åtalet flera enskilda gärningar mot målsäganden. En misshandel påstods ha skett den 12 april 2025 på en gata i Umeå kommun, då den tilltalade enligt åtalet slog målsäganden flera gånger på ryggen. En annan misshandel påstods ha skett någon gång mellan den 13 och 27 maj 2026 på en annan gata i Umeå kommun, då den tilltalade greppade och lyfte eller drog i målsägandens nacke. Ytterligare misshandel påstods ha skett vid flera tillfällen mellan den 1 januari 2025 och den 11 juni 2026, bland annat i februari 2025 och under hösten 2025, då den tilltalade enligt åtalet slog målsäganden på ryggen, magen, armarna, ansiktet, nacken, bakhuvudet och benen. Åtalet innehöll också två ofredanden. Det ena gällde att den tilltalade fysiskt blockerat in målsäganden i mindre utrymmen, bland annat i ett badrum, vid flera tillfällen under samma tidsperiod. Det andra gällde att den tilltalade skrikit aggressivt, slagit nävarna i bordet och i bestraffande syfte tagit målsägandens smartklocka för att hindra kontakt med mamman.

För barnfridsbrottet gällde att målsäganden enligt åtalet vid flera tillfällen slagit målsäganden och även ofredat honom på det sätt som angavs i de två ofredandepunkterna. Åtalet byggde på att åtminstone en del av gärningarna hade bevittnats av ett barn som var närstående till både den tilltalade och målsäganden.

Tingsrätten redogjorde för att den tilltalade är pappa till båda barnen och att familjen levt med växelvis boende efter separationen. Rätten noterade också att socialtjänsten haft lång kännedom om familjen och att insatser pågått under lång tid. Vid prövningen av åtalet gick tingsrätten igenom varje gärningsmoment för sig och fann att de flesta av åklagarens påståenden var styrkta. Vissa delar av misshandelsbeskrivningen i den tredje delpunkten ogillades, närmare bestämt uppgiften om slag mot benen och uppgiften om slag mot nacken, eftersom de inte ansågs tillräckligt styrkta eller kunde hänföras till en annan händelse.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandenas berättelser var trovärdiga och tillförlitliga, särskilt mot bakgrund av övrig bevisning. Rätten fäste vikt vid att berättelserna till stor del stämde överens med varandra, att de stödde vad som framkommit genom socialtjänstens anteckningar och att även andra vittnen och den skriftliga bevisningen gav stöd åt åtalet. Det noterades också att barnen befann sig i en lojalitetskonflikt och att det därför var förståeligt att de berättat sent och ibland försiktigt om det som hänt.

När det gällde den första misshandeln fann tingsrätten att det var styrkt att våld förekommit när polisen kallades till bostaden den 12 april 2025. Den tilltalades egna uppgifter ändrade inte den bedömningen. För händelsen i maj 2026, där nacken greps och lyftes eller drogs i, ansåg rätten att målsägandens uppgifter fick stöd av moderns uppgifter och av utredningen i övrigt. Även där bedömdes åtalet vara styrkt.

I fråga om de återkommande misshandlarna konstaterade tingsrätten att utredningen visade att den tilltalade slagit målsäganden vid flera tillfällen. Rätten godtog i huvudsak den beskrivning som lämnats i förhör och till socialtjänsten, men ansåg alltså inte att allt som påståtts var visat. Samtidigt bedömde rätten att det varit fråga om slag från en vuxen mot ett barn, ofta i hemmet och i bestraffnings- eller uppfostringssyfte, vilket talade för misshandel av normalgraden.

När det gällde ofredandena bedömde tingsrätten att det var utrett att den tilltalade låst eller blockerat in målsäganden i badrummet eller på annat sätt hindrat honom från att lämna rummet när den tilltalade varit upprörd. Sådant ansågs hänsynslöst och utgjorde ofredande i de fall målsäganden hindrats från att komma ut. Rätten ansåg också att aggressivt skrikande, att slå nävarna i bordet och att ta ifrån målsägandens smartklocka som bestraffning för att hindra kontakt med mamman var ofredande.

Sammantaget fann tingsrätten att varje gärning utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada hans självkänsla. Därför dömdes den tilltalade för grov fridskränkning. För barnfridsbrottet ansåg rätten att målsäganden hade bevittnat i vart fall delar av gärningarna, dels den misshandel som ägde rum den 12 april 2025, dels stora delar av de återkommande gärningarna som omfattades av de övriga punkterna. Eftersom barnen var närstående till både den tilltalade och målsäganden dömdes den tilltalade även för barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov fridskränkning och barnfridsbrott till fängelse i 1 år och 6 månader. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten biföll skadeståndsyrkandena. Den tilltalade ska betala 165 000 kronor till målsäganden och 82 800 kronor till den andra målsäganden. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 11 juni 2026.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna.