Villkorlig dom efter misshandel och hot

Den tilltalade döms för barnfridsbrott, misshandel och olaga hot efter en händelse i den gemensamma bostaden den 23 april 2026. Tingsrätten fann att han misshandlat målsäganden, hotat henne och att ett barn i hemmet bevittnat gärningen. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 23 april 2026 misshandlat målsäganden genom att slå henne i huvudet så att hon föll till golvet, slå henne på kroppen och dra henne i håret. Åklagaren gjorde också gällande att han samma dag hotat målsäganden genom att uttala att han skulle skada eller döda henne. Händelserna påstås ha inträffat i den gemensamma bostaden i Sandvikens kommun.

Åtalspunkt 1 avsåg misshandel och olaga hot. För misshandeln angavs att gärningen hade skett den 23 april 2026. För olaga hot angavs samma datum. Åtalspunkt 2 avsåg barnfridsbrott och gällde att målsäganden hade misshandlats enligt åtalet under åtalspunkt 1 den 23 april 2026 och att barnet i hemmet hade bevittnat gärningen. Även denna punkt avsåg alltså samma dag.

Under huvudförhandlingen berättade målsäganden att hon kom hem sent på natten efter att ha varit ute med en vän, att den tilltalade ifrågasatte var hon varit och att han därefter slog henne i huvudet och på kroppen samt drog henne i håret. Hon uppgav också att han sade att han skulle lägga en kniv i hennes mage när hon sov. Vittnet som är barn i familjen berättade att hon hörde röster, slag och en upprörd ton från övervåningen och att hon sedan pratade med målsäganden efter händelsen. Ett annat vittne uppgav att hon hörde samtal från nedervåningen men såg inget fysiskt våld och inte heller några hot.

Den tilltalade förnekade samtliga gärningar. Han uppgav att han endast höll i målsägandens handled för att hindra henne från att lämna bostaden och att han inte hotat henne. Han menade också att skadorna kunde ha uppstått på annat sätt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens och barnets berättelser var trovärdiga och tillförlitliga. Domstolen fäste också vikt vid att målsäganden kort efter händelsen berättade om det inträffade för en vän och senare för en annan person, samt att skador dokumenterats genom fotografier, journalanteckningar och rättsintyg. Rätten noterade att fotografierna visade rivmärken och blåmärke, och att rättsintyget talade för att skadorna kunde ha uppkommit på det sätt som målsäganden beskrev. Domstolen ansåg däremot att den tilltalades förklaring om att skadorna uppkommit genom att han bara höll henne i handleden och att en väska orsakat märkena inte var sannolik.

När det gällde misshandeln fann tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade slagit målsäganden i huvudet så att hon föll, slagit henne på kroppen och dragit henne i håret. Däremot ansåg domstolen inte att utredningen gav tillräckligt stöd för att målsäganden blivit medvetslös till följd av misshandeln. Den tilltalade dömdes därför för misshandel men inte för den delen av beskrivningen som gällde medvetslöshet.

När det gällde olaga hot fann rätten att uppgifterna om uttalandet om en kniv i magen var styrkta genom målsägandens egen berättelse, stödd av övrig bevisning. Domstolen ansåg att hotet var sådant att det kunde förväntas framkalla allvarlig rädsla för den personliga säkerheten. Den tilltalade dömdes därför också för olaga hot.

I fråga om barnfridsbrottet konstaterade tingsrätten att barnet inte behövde ha sett hela förloppet, utan att det räckte att ha hört eller uppfattat de straffbara momenten. Utifrån barnets egna uppgifter om vad hon hörde från sitt rum ansåg domstolen att hon hade bevittnat misshandeln. Rätten fann också att den tilltalade måste ha insett att barnet var hemma och att det därmed fanns en avsevärd risk att hon skulle bevittna gärningen. Han ansågs därför ha handlat med likgiltighetsuppsåt och dömdes för barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för barnfridsbrott den 23 april 2026, misshandel den 23 april 2026 och olaga hot den 23 april 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till fyra månader.

Han ska betala skadestånd till målsägandena. Till barnet ska han betala 20 000 kronor, och till målsäganden ska han betala 32 400 kronor. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 23 april 2026.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska vidare betala tillbaka 30 000 kronor av kostnaderna till staten.