Katten led av långvarig vanvård

Tingsrätten dömde den tilltalade för djurplågeri efter att ha funnit att en katt utsatts för lidande under lång tid genom att inte få den vård den behövde. Den tilltalade förnekade brott, men rätten ansåg att åtalet var styrkt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter, och den tilltalade ska också betala avgift till Brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en gärning som rubricerades som djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade utsatt en katt för lidande utan godtagbara skäl någon gång mellan den 19 december 2024 och den 19 december 2025 i Jönköping, Jönköpings kommun. Gärningen påstods bestå i vanvård genom underlåtenhet att söka vård för katten i tillräcklig utsträckning, och den tilltalade påstods ha agerat med uppsåt eller av grov oaktsamhet.

I domskälen konstaterade tingsrätten att katten undersökts av veterinär efter att ha lämnats in sedan den avlidit hemma. Av journalanteckningar framgick att katten var avmagrad och muskelfattig, att pälsen var mycket tovig, att den saknade päls på delar av kroppen, att den hade tandsten och ett djupt sår på höger framben. Rätten bedömde att katten lidit under en längre tid före dödsfallet. Den tilltalade uppgav att hon inte uppmärksammat hur dåligt katten mådde och att hon hade försökt behandla såret själv, men hon tog inte katten till veterinär.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att katten varit i så dåligt skick att den behövde vård och att den genom att inte få denna vård utsatts för lidande. Rätten betonade att den tilltalade bodde tillsammans med katten i en lägenhet och därför hade möjlighet att fortlöpande se katten och uppmärksamma dess tillstånd.

Domstolen fann inte trovärdigt att den tilltalade inte skulle ha insett att katten var i dåligt skick. Med hänsyn till kattens tillstånd ansåg rätten att det måste ha varit tydligt att den behövde vård. Tingsrätten bedömde därför att den tilltalade insåg att katten var i behov av vård, men ändå underlät att ta den till veterinär. Därmed ansågs hon också ha förstått att katten genom underlåtenheten utsattes för lidande. Gärningen bedömdes därför ha begåtts med uppsåt, och åtalet ansågs styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Tingsrätten fann att brottets straffvärde motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att det saknades särskild anledning att befara fortsatt brottslighet. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med 50 dagsböter om 100 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 5 000 kronor.

Dessutom ska den tilltalade betala en avgift till Brottsofferfonden på 1 000 kronor.