Grov misshandel i bostad omprövad av hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i överklagandet och dömde den tilltalade för grov misshandel i stället för misshandel. Hovrätten fann också att det grova hemfridsbrottet konsumerades av den grova misshandeln och dömde därför inte särskilt för det brottet. Påföljden bestämdes till fängelse i två år, vilket innebär en skärpning jämfört med tingsrättens skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Hovrätten justerade även skadeståndet till målsäganden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade åklagaren att gärningen i åtalspunkten 1.1 skulle bedömas som grov misshandel. Den tilltalade bestred ansvar för misshandel och grovt hemfridsbrott och yrkade att han skulle frikännas. Han bestred också skadeståndsansvar. Målsäganden yrkade att gärningen skulle bedömas som grov misshandel och att skadeståndsyrkandet skulle bifallas.

Hovrätten utgick, liksom tingsrätten, från att den tilltalade hade dömts för flera andra brott som inte hade överklagats. Dessa angavs i tingsrättens dom som narkotikabrott, ringa narkotikabrott vid två tillfällen, penningtvättsbrott vid fem tillfällen, penningtvättsförseelse vid fyra tillfällen, ringa vapenbrott och brott mot knivförbudslagen. I den överklagade delen gällde prövningen däremot händelsen den 20 december 2020, där den tilltalade tillsammans med andra hade trängt in i målsägandens bostad och utsatt honom för våld.

Hovrätten gjorde en annan rubricering än tingsrätten. Tingsrätten hade dömt för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och grovt hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § tredje stycket brottsbalken. Hovrätten bedömde i stället gärningen som grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Samtidigt ansåg hovrätten att hemfridsbrottet konsumerades av misshandeln och att det därför inte skulle dömas särskilt för grovt hemfridsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten i de överklagade delarna. Förhör med målsäganden, den tilltalade och flera andra personer hade spelats upp. Åklagaren åberopade också ett sakkunnigutlåtande från NFC, och på den tilltalades begäran hölls ett tilläggsförhör med honom med anledning av utlåtandet.

Hovrätten fann att det var styrkt att målsäganden hade fått de dokumenterade skadorna vid gärningstillfället. Domstolen ansåg dock inte att det var styrkt att just de tillhyggen som nämnts, såsom kofot eller knogjärn, hade använts, även om mycket talade för det. Hovrätten bedömde ändå att målsäganden hade utsatts för våld mot huvudet med hårda tillhyggen. Den fann vidare att det var utrett genom de hördas uppgifter att det var två av de medtilltalade som utövade våldet, och att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med dem medverkade till gärningen.

När hovrätten rubricerade misshandeln som grov lade den vikt vid att målsäganden hade utsatts för upprepat våld mot huvudet med hårt tillhygge, att flera gärningsmän deltog, att gärningen skedde efter att de maskerade olovligen trängde in i målsägandens bostad nattetid och att händelsen hade föregåtts av planering samma kväll. Hovrätten beaktade även att gärningen avslutades först när gärningsmännen förstod att polis var på väg. Hovrätten ansåg att dessa omständigheter sammantaget gjorde att misshandeln skulle bedömas som grov.

När det gällde hemfridsbrottet konstaterade hovrätten att intrånget i bostaden skett i syfte att misshandla målsäganden. Vid konkurrens mellan misshandel och hemfridsbrott ska, enligt hovrätten, normalt dömas för det brott där kränkningen framstår som mest framträdande. Hovrätten ansåg att kränkningen genom misshandeln var allvarligare än den som hemfridsbrottet innebar och att den omständigheten att målsäganden angripits efter intrånget redan hade beaktats vid bedömningen av misshandelns svårighetsgrad. Därför ansågs det grova hemfridsbrottet konsumerat.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut så att den tilltalade dömdes för grov misshandel den 20 december 2020 enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Hovrätten dömde inte särskilt för grovt hemfridsbrott eftersom det brottet ansågs konsumerat av den grova misshandeln. I övrigt gällde tingsrättens domslut.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i två år. Hovrätten förklarade också villkorligt medgiven frihet till återstående del förverkad med hänvisning till en tidigare dom från Dold domstol. Hovrätten hänvisade vid påföljdsbestämningen till 34 kap. 1 § första stycket och 5 § första stycket brottsbalken.

Skadeståndet till målsäganden bestämdes av hovrätten till 64 503 kronor jämte ränta. Av beloppet skulle 40 999 kronor löpa med ränta från den 20 december 2020 och 23 504 kronor från den 2 maj 2021, och betalningen skulle ske solidariskt med två andra personer. Hovrätten angav att den instämde i tingsrättens bedömning när det gällde ersättning för förstörd tröja, sveda och värk samt inkomstförlust, men att målsäganden dessutom skulle få ersättning för inkomstförlust under hela april 2021. Hovrätten satte också ersättningen för kränkning till 30 000 kronor.

Den tilltalade var häktad enligt den uppgift som framgår av materialet inte uttryckligen redovisad i beslutet. Hovrätten tog inte upp någon kontaktförbudsåtgärd. Tingsrättens tidigare påföljd var skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och ett alternativstraff om fängelse i ett år och fyra månader, vilket hovrätten alltså ersatte med fängelse i två år.