Skyddande av brottsling bedöms som grovt brott – tingsrättens dom fastställs i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade hade dömts för egenmäktigt förfarande och skyddande av brottsling, grovt brott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen för dessa brott, men ändrade påföljden för den tilltalade som dömts för försök till mord genom att bestämma fängelsestraffet till tre år. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande av tingsrättens dom i mål Dolt målnr. I hovrätten prövades ansvar för försök till mord och skyddande av brottsling, grovt brott, samt frågor om påföljd, skadestånd och förverkande. Enligt hovrättens dom hade den tilltalade som var aktuell för skyddande av brottsling redan genom tingsrättens dom befunnits skyldig till egenmäktigt förfarande, och den delen var inte överklagad.

Åklagaren och målsäganden yrkade i hovrätten att den tilltalade som åtalats för försök till mord skulle dömas enligt åtalet och att påföljden skulle skärpas. Målsäganden yrkade även skadestånd. Den tilltalade motsatte sig ändring och yrkade ett kortare fängelsestraff. Den tilltalade som åtalats för skyddande av brottsling, grovt brott, yrkade att frikännas eller få en lindrigare påföljd.

Av hovrättens dom framgår att åklagarens talan i ansvarsdelen avsåg dels försök till mord, dels skyddande av brottsling, grovt brott. Hovrätten konstaterade att tingsrättens dom i den del som gällde egenmäktigt förfarande inte hade överklagats och därför stod fast. För skyddande av brottsling gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och fann att gärningen inte kunde bedömas som ringa, utan skulle rubriceras som grovt brott.

För försök till mord prövade hovrätten händelseförloppet mot bakgrund av samma utredning som vid tingsrätten, med vissa kompletterande förhör. Enligt den muntliga bevisning som redovisades hade ett bråk uppstått på allmän plats, där knivhugg utdelades mot en person i magen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uttalade att utredningen i de överklagade delarna i huvudsak var densamma som vid tingsrätten och att förhören hade spelats upp. Ett vittne hade i hovrätten uppgett att hon mindes mycket lite av händelsen och inte kunde bekräfta innehållet i tidigare polisförhör. Ett annat vittne berättade att hon befunnit sig på stan, sett ett bråk nära där hon satt, sett hur personer först argumenterade och knuffades och därefter hur en person knivskars i magen med en svart kniv. Vittnet uppgav att hugget såg snabbt ut och inte verkade djupt.

När det gällde försök till mord fann hovrätten att den bevisning som lagts fram inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrättens. Hovrätten delade alltså tingsrättens slutsats om att den åtalade gärningen hade begåtts och att den skulle rubriceras som försök till mord. Hovrätten tog också ställning till förverkande av kniven och skadestånd, men ändrade inte tingsrättens avgörande i de delarna.

I frågan om skyddande av brottsling prövade hovrätten om gärningen kunde bedömas som ringa. Domstolen framhöll att en samlad bedömning ska göras, med särskilt fokus på gärningsmannens förhållande till den person som skyddades. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att omständigheterna inte talade för ringa brott. Gärningen skulle därför bedömas som grovt brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen för egenmäktigt förfarande och för skyddande av brottsling, grovt brott. För försök till mord gjorde hovrätten dock en annan påföljdsbedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg att gärningen var hänsynslös, att den innefattade användning av livsfarligt vapen och att den medförde betydande fara. Hovrätten beskrev gärningen som ett allvarligt angrepp på målsägandens liv, hälsa eller trygghet till person och fann att det samlade straffvärdet var högre än tingsrätten hade bedömt. Påföljden bestämdes därför till fängelse i tre år.

För den tilltalade som dömts för skyddande av brottsling gjorde hovrätten ingen ändring i påföljdsfrågan och lät tingsrättens dom stå fast. Hovrätten tog också upp häktningsfrågan och konstaterade att det fanns risk för fortsatt brottslighet på fri fot, men att den tilltalade för närvarande var intagen i kriminalvårdsanstalt och därför inte skulle vara häktad i målet. Om den tilltalade skulle friges innan domen vunnit laga kraft skulle han dock omedelbart häktas.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i sex månader och ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden. I hovrätten framgår att tingsrättens dom fastställdes i de delar som inte ändrades, men den slutliga påföljden för försök till mord sattes till fängelse i tre år. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och angav att staten skulle stå för kostnaden.