Fängelse, utvisning och skadestånd efter våld i gemensam bostad

Den tilltalade döms av tingsrätten för misshandel, egenmäktigt förfarande och ett fall av barnfridsbrott efter händelser i den gemensamma bostaden mellan den 29 och 30 juli 2026. Påföljden bestäms till fängelse i nio månader. Han utvisas också ur Sverige och förbjuds att återvända hit i tio år. Tingsrätten bifaller även delar av målsägandenas skadeståndsyrkanden och ålägger honom att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet och tingsrättens bedömning uppstod händelserna i den gemensamma bostaden i Åsele kommun under natten mellan den 29 och 30 juli 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade misshandlat målsäganden genom att slå henne med flera slag mot axel, ansikte, höft och lår, sparka henne på höften eller låret samt upprepade gånger ta strypgrepp om hennes hals. Under samma tidsperiod påstods han också ha gjort sig skyldig till barnfridsbrott, eftersom två barn hade bevittnat eller hört våldet. Dessutom åtalades han för grovt egenmäktigt förfarande genom att olovligen rycka eller slita tre mobiltelefoner ur målsägandens hand när hon försökte larma polis.

Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för misshandel enligt åtalet, med händelsedatum den 29–30 juli 2026. Rätten dömde honom också för egenmäktigt förfarande, men inte som grovt, för samma datum. När det gäller barnfridsbrott gjorde rätten en delvis annan bedömning än åklagaren. Den tilltalade dömdes för ett fall av barnfridsbrott, med samma händelsedatum, eftersom ett av barnen ansågs ha sett och hört våldet. Han frikändes däremot från ett annat åtal för barnfridsbrott avseende det andra barnet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste stor vikt vid målsägandens berättelse, som bedömdes som klar, detaljerad och i flera delar trovärdig. Hennes uppgifter fick enligt rätten starkt stöd av fotografier som visade skador, av uppspelningen av larmsamtalet, av vittnesuppgifter från en granne samt av journalanteckningar och andra handlingar. Rätten ansåg att utredningen sammantaget visade bortom rimligt tvivel att den tilltalade hade utövat det våld som påståtts.

När det gäller egenmäktigt förfarande konstaterade rätten att telefonerna hade ryckts ur målsägandens hand mot hennes vilja och att han därmed gjort ett olovligt tillgrepp. Åklagarens yrkande om grovt egenmäktigt förfarande godtogs inte, eftersom rätten ansåg att gärningen inte innefattat våld, hot om våld eller någon sådan påtaglig risk som krävdes för grov brottsrubricering.

I frågan om barnfridsbrott gjorde rätten skillnad mellan de två barnen. För det ena barnet ansågs bevisningen tillräcklig för att visa att barnet sett eller hört misshandeln. För det andra barnet ansågs utredningen inte räcka för att slå fast detta bortom rimligt tvivel.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i nio månader. Rätten framhöll att misshandeln varit utdragen, innehållit flera försvårande moment och skett mot en närstående kvinna i hemmet. Den tilltalade ansågs inte kunna få en icke frihetsberövande påföljd.

Han utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända i tio år. Rätten ansåg att brottslighetens allvar och risken för återfall talade för utvisning. Den tilltalade ska också vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet kan verkställas.

På skadeståndsfrågan fick målsäganden ersättning för kränkning med 50 000 kronor samt ersättning för sjukvårdskostnader enligt vad som hade begärts. För barnet som rätten ansåg ha utsatts för barnfridsbrott bifölls skadeståndsyrkandet. Det andra barnets skadeståndsyrkande avslogs. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.