Knogjärn och narkotika ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för ringa narkotikabrott. Tingsrätten bedömde att innehavet av knogjärn inte skulle rubriceras som grovt brott, men att den tilltalade uppsåtligen hade haft föremålet i sin väska. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst i 100 timmar.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 23 juli 2026 haft ett knogjärn på allmän plats trots att det inte var befogat. Åklagaren ansåg att brottet skulle bedömas som grovt eftersom föremålet var särskilt farligt och saknade legalt användningsområde samt eftersom den tilltalade var påverkad av narkotika vid innehavet. Åtalet avsåg brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Tingsrätten dömde i stället för brott av normalgraden.

Den andra åtalspunkten avsåg ringa narkotikabrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen använt amfetamin någon gång mellan den 17 juli 2026 och den 23 juli 2026. Tingsrätten fann även här att den tilltalade skulle dömas i enlighet med åtalet.

Den tilltalade medgav att knogjärn hade funnits i den väska han bar med sig men förnekade brott och gjorde gällande att han saknade uppsåt till innehavet. Han erkände ringa narkotikabrott. Han invände också att knivbrottet, om han skulle fällas, borde bedömas som brott av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att knogjärnet hade anträffats i den väska som den tilltalade bar med sig vid kontrollen på järnvägsstationen. Domstolen fann att han därmed hade faktisk rådighet över föremålet. Frågan blev om han känt till att knogjärnet fanns i väskan.

Rätten fäste vikt vid att den tilltalade redan vid kontrollen uppgav att knogjärnet inte var hans, vilket stödde uppgifterna från de hörda vittnena. Vittnena beskrev honom som lugn och samarbetsvillig, och inget tydde på att han försökte dölja vare sig väskan eller innehållet. Samtidigt hade han lämnat motstridiga uppgifter om vem väskan tillhörde. Tingsrätten ansåg också att det framstod som osannolikt att han inte hade märkt knogjärnet tidigare, särskilt eftersom väskan innehöll flera föremål och eftersom hans förklaring om hur väskan hamnat hos honom inte var övertygande. Domstolen kom därför fram till att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade visste att knogjärnet fanns i väskan och att han uppsåtligen innehaft det.

När det gällde rubriceringen konstaterade tingsrätten att knogjärn typiskt sett är ett särskilt farligt föremål och ett gatustridsvapen utan legitimt användningsområde. Trots detta ansåg domstolen att övriga omständigheter inte räckte för att bedöma brottet som grovt. Rätten beaktade att den tilltalade var narkotikapåverkad och hade tidigare dömts för våldsbrott, men också att han inte hade uppträtt aggressivt eller hotfullt, att han bar föremålet i en väska och att det inte fanns något som tydde på att knogjärnet skulle användas mot någon. Sammantaget dömdes han därför för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål av normalgraden.

Domslut och påföljd

För brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, den 23 juli 2026, dömdes den tilltalade. För ringa narkotikabrott, begånget under perioden den 17 juli 2026 till den 23 juli 2026, dömdes han också. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn förenad med samhällstjänst i 100 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit fyra månader.

Den tilltalade ska betala 1 000 kr till brottsofferfonden. Han ska också ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kr. Försvararen beviljades ersättning av staten, och staten stod för den kostnaden.

Fakta