Nödvärn ledde till frikännande i hovrätten efter överklagande om misshandel

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och frikände den tilltalade från åtalet, ogillade skadeståndsanspråket och undanröjde även avgiften till brottsofferfonden samt återbetalningsskyldigheten för vissa kostnader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett åtal för misshandel som enligt tingsrätten avsåg en händelse den 1 september 2024. I tingsrätten dömdes den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med dagsböter. Den tilltalade ålades också att betala skadestånd till målsäganden samt avgift till brottsofferfonden, och att återbetala delar av statens kostnader.

I hovrätten yrkade den tilltalade att hon skulle frikännas och att skadeståndstalan skulle ogillas, eller i vart fall att påföljden och kostnadsansvaret skulle lindras. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling.

Hovrätten utgick från att den tilltalade befann sig i målsägandens lägenhet och att det rådde en upprörd stämning mellan dem. Enligt hovrättens bedömning hade målsäganden först knuffat den tilltalade så att hon föll till golvet och slog i ryggen kraftigt. När den tilltalade reste sig tog målsäganden tag i eller tryckte på hennes axlar på ett sätt som kunde uppfattas som ett nytt försök att få ner henne på golvet. Då utdelade den tilltalade ett slag med knuten näve för att få bort målsäganden. Hovrätten ansåg att det inte var visat att den tilltalade hade gjort något mer våld än detta slag.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten hade tagit del av samma utredning som tingsrätten och spelade upp tingsrättens förhör. Hovrätten gjorde samma trovärdighetsbedömning som tingsrätten och fann att varken målsäganden eller den tilltalade framstod som påtagligt trovärdigare än den andra. Målsägandens version av händelsen ansågs inte få så starkt stöd av övrig utredning att den kunde läggas till grund för bedömningen. Hovrätten fann därför att den tilltalades uppgifter inte var motbevisade.

Mot den bakgrunden bedömde hovrätten att den tilltalade hade varit utsatt för ett brottsligt angrepp och därför hade rätt till nödvärn. Slaget med knuten näve ansågs inte ha varit uppenbart oförsvarligt i den situationen. Att slaget träffade olyckligt och ledde till smärta, blödande sår och ett framträdande blåmärke vid målsägandens öga ändrade inte bedömningen.

Hovrätten tog också upp att målsäganden under händelsen ska ha sagt åt den tilltalade att lämna lägenheten, men konstaterade att angreppet då pågick och att den tilltalade inte hade möjlighet att avvika. Därför kunde målsäganden inte med framgång åberopa den omständigheten mot den tilltalade.

Sammanfattningsvis ansåg hovrätten att det inte framkommit annat än att den tilltalade slog målsäganden i nödvärn, och eftersom detta inte bedömdes som uppenbart oförsvarligt skulle den tilltalade frikännas.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för misshandel avseende händelsen den 1 september 2024. Därmed ogillades också målsägandens skadeståndstalan. Hovrätten upphävde vidare avgiften till brottsofferfonden och befriade den tilltalade från ersättningsskyldighet mot staten för kostnaderna vid tingsrätten för biträdet åt målsäganden och för försvaret.

Tingsrättens tidigare dom, som innebar fällande dom för misshandel, villkorlig dom, dagsböter, skadestånd, brottsofferfondsavgift och återbetalningsskyldighet, ändrades alltså i dessa delar av hovrätten. I övrigt gällde tingsrättens domslut. Av handlingarna framgår också att den tilltalade före hovrättens avgörande inte skulle bära de ersättningskostnader som tingsrätten hade lagt på henne i dessa delar.