Tvist om lån avslutad genom överenskommelse

Tingsrätten har stadfäst en överenskommelse i ett mål om fordran som återförvisats från Kronofogdemyndigheten. Enligt överenskommelsen ska svaranden betala ett kapitalbelopp om 589 418 kronor till käranden. Avbetalning ska ske enligt en bestämd plan, och om betalningar uteblir eller försenas i viss omfattning ska hela skulden förfalla till omedelbar betalning. Tingsrätten har också beslutat att varje part ska svara för sin egen rättegångskostnad.

Bakgrund och yrkanden

Käranden begärde att svaranden skulle betala 589 418 kronor till henne. Hon yrkade också ränta om 8 procent och referensränta på beloppet från i första hand den 1 januari 2023 och i andra hand från delgivning hos Kronofogdemyndigheten den 13 maj 2025. Därutöver begärde käranden ersättning för rättegångskostnader.

Som grund för sitt krav anförde käranden att de överföringar hon gjort till svaranden var lån som därför skulle återbetalas. Hon gjorde även gällande att svaranden svikligt förlett och utnyttjat hennes oförstånd, lättsinne och beroendeställning samt agerat mot tro och heder. För ränteyrkandet anförde käranden i första hand att det måste ha stått klart för svaranden att pengarna krävdes tillbaka senast i november 2022, och att räntan därför skulle löpa 30 dagar efter att fordran förfallit.

Svaranden motsatte sig kärandens krav men medgav att det ränteyrkande som framställts i första hand var skäligt i och för sig. Svaranden uppgav att överföringarna hade skett, men bestred att det varit fråga om lån och att det funnits något avtal om återbetalning mellan parterna. Svaranden anförde också att käranden själv tagit upp lånen i eget namn samt att käranden kände till svarandens ekonomiska situation, bristande betalningsförmåga och tillstånd i övrigt.

Vid muntlig förberedelse träffade parterna en överenskommelse som de begärde skulle godkännas i dom.

Domstolens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det inte fanns något hinder mot att godkänna överenskommelsen. Domen bygger därför inte på en prövning i sak av om överföringarna var lån eller om kärandens övriga invändningar och grunder skulle vinna bifall. I stället stadfäste tingsrätten den lösning som parterna själva hade enats om.

Domslut och rättegångskostnader

Tingsrätten fastställde överenskommelsen. Svaranden ska betala 589 418 kronor till käranden. Betalning ska ske med 2 000 kronor per månad från och med den 28 juli 2026 till och med den 28 juli 2029. Därefter ska svaranden, från och med den 28 augusti 2029, betala 20 procent av sin inkomst av tjänst efter skatt varje månad, dock aldrig mindre än 2 000 kronor per månad, tills hela skulden är betald. Betalning ska ske den 28:e varje månad.

Om svaranden betalar för sent mer än tre gånger eller om dröjsmålet med en betalning överstiger 14 dagar, upphör avbetalningsplanen att gälla och hela skulden förfaller till omedelbar betalning med avräkning för vad som redan betalats. Om skulden då förfaller till omedelbar betalning ska ränta utgå enligt 6 § räntelagen från och med den 1 januari 2023 på återstående skuld.

Tingsrätten beslutade att varje part ska stå för sin egen rättegångskostnad. Genom överenskommelsen är parternas samtliga mellanhavanden med anledning av tvisten slutligt avgjorda.