Fällande dom för grov fridskränkning

Tingsrätten har dömt den tilltalade för grov fridskränkning men frikänt henne från barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Den enskilda målsägandens skadeståndsyrkande avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov fridskränkning. Enligt åtalet hade den tilltalade, som då var gift med målsäganden, utsatt honom för flera gärningar mellan den 1 januari 2023 och den 16 juni 2024. Åklagaren påstod att hon hade knuffat ner målsäganden i sängen någon gång mellan den 1 maj 2024 och den 31 maj 2024, uttalat hot muntligen den 11 juni 2024, skickat hotfulla textmeddelanden den 14 juni 2024 och den 16 juni 2024, vid ett stort antal tillfällen ringt och skickat meddelanden mellan den 11 juni 2024 och den 16 juni 2024 samt under perioden mellan den 1 januari 2023 och den 15 juni 2024 nypt honom och slagit honom i nacken vid upprepade tillfällen. Tingsrätten frikände henne från åtalet om den påstådda knuffen och från åtalet om upprepade ringa misshandlar, men dömde henne för de övriga gärningarna inom ramen för grov fridskränkning.

Den andra åtalspunkten gällde barnfridsbrott. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade misshandlat, ofredat och hotat målsäganden i enlighet med den första åtalspunkten under tiden mellan den 1 januari 2023 och den 16 juni 2024 och att detta hade bevittnats av ett gemensamt barn. Tingsrätten frikände henne helt från detta åtal. Domstolen ansåg inte visat att barnet hade bevittnat de aktuella hoten eller ofredandet, och när det gällde det muntliga hotet den 11 juni 2024 ansågs det inte visat att den tilltalade uppsåtligen hade låtit barnet bevittna det.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på flera bevismedel, bland annat en ljudfil med transkribering, textkommunikation mellan parterna, samtalslista och vittnesförhör. Domstolen hörde också den tilltalade. Eftersom målsäganden hade avlidit och inte kunde höras vid huvudförhandlingen värderades hans tidigare lämnade uppgifter med särskild försiktighet.

När det gällde det muntliga hotet den 11 juni 2024 konstaterade tingsrätten att den tilltalade själv hade medgett att hon uttalat det som framgick av gärningsbeskrivningen. Ljudfilen och transkriberingen stödde åtalet, och domstolen fann att hotet hade varit sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Även hennes uppgifter om panik och dåligt mående förändrade inte bedömningen.

Samma slutsats drogs för hotet i textmeddelanden den 14 juni 2024 och den 16 juni 2024. Den tilltalade hade medgett att hon skickat meddelandena, och tingsrätten ansåg att innehållet visade olaga hot. Även här bedömde domstolen att hoten var sådana att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla.

För ofredandet mellan den 11 juni 2024 och den 16 juni 2024 fann tingsrätten att den tilltalade hade ringt och skickat meddelanden vid ett stort antal tillfällen, delvis nattid, på ett sätt som innebar störande kontakter och ett hänsynslöst agerande. Detta bedömdes som ofredande.

För den påstådda knuffen någon gång mellan den 1 februari 2024 och den 31 maj 2024 ansåg tingsrätten däremot att bevisningen inte räckte. Vittnesuppgifter om en knuff i februari och om smärta i axeln gav enligt domstolen inte tillräckligt stöd för att den tilltalade ofredat målsäganden på det sätt som åklagaren påstod.

När det gällde de upprepade misshandlarna mellan den 1 januari 2023 och den 15 juni 2024 ansåg tingsrätten också att bevisningen var för vag. Även om uppgifter hade lämnats om nypningar och slag mot nacken fann domstolen att det saknades tillräckliga konkreta omständigheter om tid och plats för att dra någon säker slutsats om något bestämt gärningstillfälle.

Tingsrätten fann dock att de styrkta gärningarna utgjorde led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att de var ägnade att allvarligt skada hans självkänsla. Därför rubricerades gärningarna som grov fridskränkning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § första stycket brottsbalken i den lydelse som gällde före den 1 juli 2025. Hon frikändes från åtalspunkten om barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i den lydelse som gällde före den 1 juli 2026.

Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade detta och att ingen annan påföljd än fängelse kunde komma i fråga. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Målsägandens skadeståndsyrkande avslogs. Staten ska stå för kostnaderna för ersättning till försvarare och särskild företrädare, enligt domslutet.