Två fall av grov stöld ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för två fall av grov stöld efter att ha tagit kontanter ur målsägandens plånbok vid två tillfällen under perioden den 25 februari 2026 till den 10 mars 2026. Tingsrätten fann att bevisningen var tillräcklig för fällande dom i båda fallen och bestämde påföljden till skyddstillsyn förenad med 200 timmars samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen tagit kontanter till ett okänt värde som tillhörde målsäganden. Det påstods ha skett vid två tillfällen under perioden från och med den 25 februari 2026 till och med den 10 mars 2026 i en bostad i Huskvarna. Åklagaren gjorde gällande att tillgreppen innebar skada och att brotten borde bedömas som grova eftersom gärningarna varit av särskilt hänsynslös och farlig art genom att den tilltalade missbrukat sin förtroendeställning som hemtjänstbiträde samt utnyttjat att egendomen varit skyddslös.

Den tilltalade kunde inte erkänna eller förneka brott när det gällde den första gärningen den 25 februari 2026, men erkände att han hade gjort sig skyldig till grov stöld den 10 mars 2026. Tingsrätten prövade därför båda åtalspunkterna som två separata tillgrepp inom samma brottsrubricering. För åtalspunkten den 25 februari 2026 blev utgången att den tilltalade dömdes för grov stöld. För åtalspunkten den 10 mars 2026 blev utgången också att den tilltalade dömdes för grov stöld.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg det utrett att den tilltalade var undersköterska och, vid de aktuella tidpunkterna, hjälpte till med hemtjänst hos målsäganden. Under våren 2026 hade målsägandens barn uppmärksammat att kontanter försvann ur hennes plånbok. Ett vittne berättade att han försökte hålla uppsikt över vem som tog pengarna och att han därför satte upp en kamera i hemmet.

Domstolen tog del av film från den kamera som satts upp i bostaden. På filmen såg tingsrätten hur den tilltalade både den 25 februari och den 10 mars 2026 tog fram målsägandens plånbok från en byrå, öppnade den och tog ut något som liknade sedlar. Även om den tilltalade uppgav att han inte mindes något från den första dagen och att hans minnesbilder var oklara även beträffande marsmötet, bedömde tingsrätten att bevisningen räckte för en fällande dom.

Vid rubriceringen framhöll tingsrätten att det var försvårande att den tilltalade missbrukat sin förtroendeställning i förhållande till målsäganden. Samtidigt konstaterade domstolen att det inte handlade om några större summor, men att omständigheterna ändå gjorde att brotten skulle bedömas som grov stöld i båda fallen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för två fall av grov stöld. Eftersom gärningarna begicks före den 1 augusti 2026 tillämpade tingsrätten den äldre straffskalan för grov stöld. Domstolen bedömde att straffvärdet för vart och ett av brotten motsvarade minimistraffet och att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i nio månader.

Trots detta valde tingsrätten inte fängelse. Frivården hade föreslagit skyddstillsyn, och domstolen fann att den tilltalades tidigare brottslighet inte hindrade en sådan påföljd. Eftersom återfall i brott bedömdes kräva en skärpning förenades skyddstillsynen med samhällstjänst. Påföljden bestämdes därför till skyddstillsyn med övervakning från det att domen fått laga kraft och med 200 timmars samhällstjänst. Tingsrätten angav också att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit nio månader.

Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också återbetala 4 509 kronor av kostnaderna till staten, efter att försvararen fått ersättning med samma belopp.