Flera brott ledde till fängelse

Den tilltalade har dömts för flera brott begångna under våren och försommaren 2026. Tingsrätten fann honom skyldig till misshandel den 3 maj 2026, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 2 juni 2026, hemfridsbrott den 2 juni 2026, stöld den 2 juni 2026, olaga hot den 8 juni 2026 samt två fall av skadegörelse den 3 februari 2026 och den 24 februari 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i fem månader. Begäran om utvisning avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första punkten misshandel den 3 maj 2026. Det påstods att den tilltalade slog målsäganden i ansiktet så att hon föll till marken och fick blodvite. Tingsrätten kom fram till att gärningen var styrkt och dömde honom för misshandel av normalgraden.

Den andra åtalspunkten avsåg flera gärningar den 2 juni 2026. Först gällde det stöld, där den tilltalade enligt åtalet olovligen tog en mobiltelefon som tillhörde målsäganden. Samma datum gällde också hemfridsbrott, eftersom han enligt åtalet olovligen trängde in i målsägandens bostad. Dessutom avsåg punkten brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, eftersom han enligt åtalet hade en kniv på allmän plats utan att det var befogat. Tingsrätten dömde honom för stöld, hemfridsbrott och brott mot knivlagen. Åklagaren hade ursprungligen gjort gällande grovt hemfridsbrott, men domstolen bedömde gärningen som hemfridsbrott av normalgraden.

Den tredje åtalspunkten avsåg olaga hot den 8 juni 2026. Enligt åtalet hotade den tilltalade målsäganden genom att dra ett finger över halsen och säga att han skulle skära halsen av henne och döda henne. Tingsrätten fann att hotet var styrkt och dömde honom för olaga hot.

De två sista åtalspunkterna gällde skadegörelse. Den fjärde punkten avsåg den 3 februari 2026 och den femte den 24 februari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade krossat en fönsterruta vid båda tillfällena så att skador uppstod. Tingsrätten fann att båda gärningarna var styrkta och dömde honom för två fall av skadegörelse.

Rättens bedömning

När det gällde misshandeln lade tingsrätten vikt vid vittnesuppgifter, bilder från polisens kroppskamera och den tilltalades egna uppgifter under förundersökningen. Domstolen ansåg att utredningen visade att det var den tilltalade som slog målsäganden i ansiktet så att hon föll och fick skador som stämde med de dokumenterade uppgifterna.

I fråga om hemfridsbrottet och stölden ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse var detaljerad och trovärdig samt fick stöd av övrig utredning. Domstolen fann att den tilltalade olovligen gick in i bostaden och att telefonen försvann under den tid han var där. Att telefonen senare påträffades hos en annan person, som uppgett att den kom från den tilltalade, stärkte bevisningen. Däremot ansåg rätten inte att omständigheterna räckte för att rubricera gärningen som grovt hemfridsbrott.

När det gällde knivbrottet konstaterade tingsrätten att den tilltalade erkänt att han burit kniv utan att det varit befogat. Erkännandet stödde övrig utredning, och kniven förverkades.

För olaga hot ansåg domstolen att målsägandens uppgifter varit konsekventa i huvudsak och att de fick stöd av ett vittne. Tingsrätten bedömde att det inte fanns något utrymme för att hon misstagit sig om gärningsmannens identitet.

När det gällde skadegörelsen fann domstolen att två personer lämnat i huvudsak samstämmiga uppgifter om de båda händelserna och att de båda pekade ut den tilltalade som gärningsman. Tingsrätten ansåg därför att det var styrkt att han kastat sten eller annat föremål mot fönsterrutorna så att de förstörts.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i fem månader. Tingsrätten hänvisade till att straffvärdet motsvarade detta och att det fanns skäl för fängelse med hänsyn till bland annat återfall, brottens art och den korta tidsrymden mellan gärningarna. Han ska vara kvar i häkte till dess att straffet kan verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts.

Begäran om utvisning avslogs. Tingsrätten bedömde att förutsättningar i och för sig fanns men fann vid en samlad bedömning att det inte fanns tillräckliga skäl för utvisning.

I skadeståndsfrågan ska den tilltalade betala 10 000 kronor till målsäganden med ränta från brottsdagen. Han ska också betala 10 000 kronor i skadestånd till den andra målsäganden i hotmålet med ränta från brottsdagen. Dessutom ska han betala två skadestånd till fastighetsbolaget, vardera om 6 615 kronor med ränta från respektive brottsdag. Ett skadeståndsyrkande avslogs.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Beslagen som avser kläder ska bestå till dess domen vunnit laga kraft och därefter återlämnas, medan den beslagtagna kniven förverkas. Staten ska stå för vissa kostnader i målet.