Ungdomsvård efter granathärva

En ungdom döms av tingsrätten till sluten ungdomsvård efter att ha varit inblandad i en handgranatshändelse i Uppsala. Den tilltalade döms för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt för försök till allmänfarlig ödeläggelse. Åtalet om involverande av en underårig i brottslighet ogillas. Tingsrätten avslår också åklagarens yrkande om utvisning.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet inträffade händelserna mellan den 13 april 2026 och den 14 april 2026. Åtalspunkt 1.1 avsåg försök till allmänfarlig ödeläggelse och gällde att den tilltalade, tillsammans med två andra, skulle ha placerat ut en skarp handgranat vid en port i Uppsala för att framkalla detonering och åstadkomma en explosion. Tingsrätten fann att den tilltalade döms för denna gärning.

Åtalspunkt 1.2 avsåg brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, tillsammans med två andra, under samma tidsperiod hade hanterat och innehaft en skarp handgranat. Tingsrätten fann att gärningen är styrkt och dömde den tilltalade för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Åtalspunkt 1.3 avsåg involverande av en underårig i brottslighet. Enligt åtalet skulle den tilltalade tillsammans med en annan ha involverat en underårig i brottslighet enligt de två föregående åtalspunkterna. Denna gärning ansåg tingsrätten inte vara styrkt, och den tilltalade frikändes från ansvar på den punkten.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att en handgranat påträffades i nära anslutning till en port i Uppsala den 14 april 2026 och att beslag och teknisk utredning visade att granaten varit skarp. Den tilltalade och de övriga medtilltalade hade i huvudsak medgett sin närvaro på platsen. Rätten ansåg att deras uppgifter, tillsammans med den muntliga och skriftliga bevisningen, gav stöd för att den tilltalade varit delaktig i transporten av granaten och i försöket att få den att detonera.

Den tilltalade invände att det hade varit fråga om ett otjänligt försök eftersom handgranaten enligt försvaret inte skulle ha varit funktionsduglig. Tingsrätten avfärdade den invändningen. Domstolen konstaterade att det inte framkommit något i den tekniska undersökningen som visade att granaten varit obrukbar på grund av fabrikationsfel. I stället ansåg rätten att det bara varit tillfälliga omständigheter som gjorde att brottet inte fullbordades.

När det gäller brottet mot lagen om brandfarliga och explosiva varor bedömde tingsrätten att en handgranat är av särskilt farlig beskaffenhet och att brottet därför ska bedömas som grovt. Rätten fann också att brotten skulle dömas i konkurrens, eftersom det inte fanns skäl att låta brottet mot lagen om brandfarliga och explosiva varor konsumeras av försöket till allmänfarlig ödeläggelse.

I fråga om åtalspunkt 1.3 fann tingsrätten att det inte var visat att den tilltalade på ett straffbart sätt hade involverat en underårig i brottslighet. Åtalet i den delen ogillades.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för försök till allmänfarlig ödeläggelse, med tidpunkten 2026-04-13 till 2026-04-14, och för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott, med samma tidsperiod. Åtalspunkten om involverande av en underårig i brottslighet, också med tidpunkten 2026-04-13 till 2026-04-14, ogillas.

Påföljden bestäms till sluten ungdomsvård i 1 år. Tingsrätten beaktade den tilltalades ungdom vid straffmätningen. Åklagarens begäran om utvisning avslås.

Rätten beslutade också att viss beslagtaget egendom ska förverkas. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.