Hovrätten fäller för misshandel, grov misshandel och fyra fall av ringa narkotikabrott

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade och ändrat tingsrättens dom i viss del. Den tilltalade döms fortfarande för misshandel och grov misshandel, men hovrätten justerar narkotikadelen så att han döms för ringa narkotikabrott vid fyra tillfällen i stället för fem. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst den tilltalades ansvar för misshandel, grov misshandel och ringa narkotikabrott samt även brott mot vapenlagen enligt tingsrättens dom. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från misshandel och att straffet skulle sänkas. Han motsatte sig också målsägandens skadeståndsyrkande. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring.

När det gäller narkotikabrotten konstaterade hovrätten att det inte hade framkommit något annat än att det amfetamin som den tilltalade brukat den 29 augusti 2017, eller tiden närmast dessförinnan, härrörde från det parti som han hade innehaft samma dag. Hovrätten slog därför fast att han bara skulle dömas för innehavet av amfetaminet. Det ledde till att han dömdes för ringa narkotikabrott i sammanlagt fyra fall. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för ringa narkotikabrott vid fem tillfällen.

Tingsrätten hade också dömt den tilltalade för misshandel. Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och gjorde samma bedömning som underinstansen. Den tilltalade dömdes därför även i hovrätten för misshandel.

Vidare hade tingsrätten dömt i ett åtal som gällde försök till mord alternativt grov misshandel. Den tilltalade yrkade frikännande och åklagaren samt målsäganden ville i stället att gärningen skulle bedömas som försök till mord. Hovrätten gjorde dock samma bedömning som tingsrätten och fann att gärningen skulle rubriceras som grov misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Den muntliga bevisningen lades fram genom uppspelning av tingsrättsförhör, och vissa förhör spelades upp med ljud och bild eller genom uppläsning av referat.

I fråga om grov misshandel betonade hovrätten att det funnits en pågående konflikt mellan den tilltalade och målsäganden, vilket gjorde att deras uppgifter behövde bedömas med försiktighet. Samtidigt var det klarlagt att målsäganden hade motiv att hämnas efter den tidigare händelsen, och hovrätten ansåg att detta var något som den tilltalade måste ha känt till.

Hovrätten fann det också klarlagt att den tilltalade efter händelsen hade omfattande och livshotande skador som orsakats av skarpt och spetsigt våld. Skadebilden, med flera skador på både framsidan och baksidan av bålen och armarna, talade enligt domstolen för att flera gärningsmän varit inblandade. Rättsintyget visade dessutom att det inte kunde uteslutas att skadorna hade tillfogats med två olika vapen. Hovrätten ansåg därför att omständigheterna starkt talade för att målsäganden varit en av gärningsmännen.

Domstolen fäste också vikt vid att målsäganden efter händelsen hade erkänt att han knivhuggit den tilltalade, både i brev och i telefonsamtal till bekanta, samt att han inte sökte sjukvård trots att han själv var skadad. Även uppgiften om att målsäganden lämnat en kniv hos ett vittne direkt efter händelsen stärkte hovrättens slutsats att målsäganden hade varit en av gärningsmännen som knivhuggit den tilltalade.

Målsäganden hade gjort gällande att han först blivit angripen av den tilltalade och att det våld som därefter riktades mot den tilltalade skett i nödvärn. Hovrätten avfärdade den förklaringen och ansåg att det enda rimliga var att den tilltalade agerat för att freda sig när han skar målsäganden i ansiktet och på halsen. Någon nödvärnsrätt för målsäganden ansågs därför inte föreligga.

När det gällde rubriceringen av gärningen ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte var klarlagt att målsäganden varit likgiltig inför att den tilltalade riskerade att dö av sina skador om han inte fick vård tämligen omgående. Eftersom de allvarligaste skadorna i ryggen hade orsakats av den andre gärningsmannen kunde gärningen inte bedömas som försök till mord. Hovrätten fastställde därför rubriceringen grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om narkotikabrotten. Den tilltalade dömdes för ringa narkotikabrott i fyra fall, misshandel och grov misshandel. Tingsrättens dom i övrigt stod fast, vilket innefattade beslutet om brott mot vapenlagen samt besluten om beslag.

Hovrätten fann inte skäl att frångå tingsrättens straffmätning. På grund av det relativt höga straffvärdet, misshandelns art och återfall i likartad brottslighet bestämdes påföljden till fängelse. Tingsrätten hade dömt till fängelse i sex månader, och hovrätten ändrade inte den bedömningen. Den tidigare villkorligt medgivna friheten förklarades helt förverkad, i enlighet med tingsrättens dom.

Hovrätten gjorde inte heller någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadestånd. Den tilltalades och målsägandens skadeståndsfrågor lämnades alltså i huvudsak oförändrade genom hovrättens avgörande.

Hovrätten angav också att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Den tidigare nämnda ersättningen till försvararen fastställdes i hovrätten till ett belopp om 35 341 kr. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av den tillhandahållna texten.