Våld mot tjänsteman och andra brott ledde till utvisning

Dold domstol har prövat ett överklagande från den tilltalade och kommit fram till att tingsrättens dom ska stå fast utan ändringar. Det innebär att den tilltalade fortsatt är dömd för flera brott, ska utvisas från Sverige med ett återreseförbud på fem år och ska vara häktad tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller kan verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en dom från Lunds tingsrätt. Åklagaren hade åtalsrubriceringar som hovrätten uppgav att han godtog även i hovrätten. Hovrätten angav att den tilltalade i huvudsak motsatte sig åtalen, skadeståndet, påföljden och utvisningen.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för följande brott. Misshandel, tre tillfällen, med händelseperioden 2024-11-18 till 2026-01-25. Misshandel, ringa brott, den 2026-01-25. Sexuellt ofredande, den 2026-01-25. Skadegörelse, den 2024-11-18. Våld mot tjänsteman, två tillfällen, den 2024-11-18. Våld mot tjänsteman, den 2024-11-18. Våld mot tjänsteman, den 2026-01-25. Våld mot tjänsteman, den 2026-01-26.

Hovrätten redovisade att den tagit del av i allt väsentligt samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten hade spelats upp. Hovrätten prövade därmed både skuldfrågan och de rättsliga frågorna utifrån samma material som underinstansen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om skuld, rubricering, påföljd och skadestånd. Domstolen anslöt sig uttryckligen till tingsrättens bedömningar på dessa punkter.

I utvisningsfrågan gjorde hovrätten också samma bedömning som tingsrätten. Domstolen konstaterade att den tilltalade dömts till en strängare påföljd än böter och att gärningarna var av sådant slag att det kunde antas att hon skulle göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige. Hovrätten instämde vidare i tingsrättens bedömning att risken för återfall i likartad brottslighet mot person var mycket stor. Mot detta vägdes den tilltalades anknytning till Sverige, som hovrätten ansåg vara svag sammantaget.

Hovrätten noterade att den tilltalade hade bott i Sverige i cirka 20 år och hade en vuxen son här, men att det inte framkommit att hon hade andra barn. Hon hade också genomfört vissa högskolestudier i Sverige. Samtidigt saknade hon etablerad bostad, hade inte haft någon kontakt med sin son på flera år och hade enligt utredningen aldrig haft något varaktigt arbete i Sverige. Sammantaget ansåg hovrätten därför, liksom tingsrätten, att utvisning skulle ske.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Det innebär att den tilltalade förblir dömd för samtliga gärningar som tingsrätten fann styrkta och att påföljden består. I den redovisade hovrättstexten anges inte påföljdens närmare innehåll, men hovrätten uppgav att den anslöt sig till tingsrättens bedömning även i påföljdsfrågan.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i sex månader och beslutat om utvisning från Sverige med återreseförbud i fem år. Hovrätten gjorde ingen ändring av detta. Hovrätten fastställde också skadeståndet. I tingsrättens dom skulle den tilltalade betala skadestånd om 8 000 kronor till en målsägande, 8 000 kronor till en annan, 11 000 kronor till en tredje, 1 500 kronor till en fjärde och 10 000 kronor till en femte, jämte ränta enligt räntelagen.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade ska vara häktad tills beslutet om utvisning vinner laga kraft eller dessförinnan får verkställas. Tingsrätten hade beslutat att hon skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas, med en kompletterande ordning kopplad till utvisningens lagakraft. Hovrättens beslut innebär alltså att häktningen knyts till utvisningsfrågan i hovrätten.

Hovrätten fastställde också tingsrättens sekretessbeslut. Dessutom fick ombudet i hovrätten ersättning av staten med 48 176 kronor, och staten ska stå för kostnaden. Den tilltalade ska även betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor, enligt tingsrättens dom som hovrätten lämnade orörd.