Olovlig försäljning av alkohol och olovligt innehav av alkoholdrycker stod fast i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om olovlig försäljning av alkohol, olovligt innehav av alkoholdrycker och folkbokföringsbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för olovlig försäljning av alkohol vid fem tillfällen och för olovligt innehav av alkoholdrycker, medan åtalet för folkbokföringsbrott ogillades. Hovrätten ändrade inte heller påföljden eller beslutet om beslag och förverkande.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade även skulle dömas för folkbokföringsbrott. Den tilltalade yrkade att åtalet för olovligt innehav av alkoholdrycker skulle ogillas, att påföljden skulle lindras och att åklagarens yrkande om förverkande av den beslagtagna alkoholen skulle avslås. Två andra personer gjorde anspråk på viss alkohol och motsatte sig förverkande av den alkohol som de uppgav tillhörde dem.

Hovrätten utgick från samma grundläggande gärningar som tingsrätten. Det stod fast att den tilltalade hade gjort sig skyldig till olovlig försäljning av alkohol vid fem tillfällen under perioden 18 april 2019 till 19 april 2019. Hovrätten prövade därefter särskilt åtalet för olovligt innehav av alkoholdrycker, som i tingsrätten avsåg åtalspunkt 7 i domsbilaga 1. Vidare prövades åtalet för folkbokföringsbrott, som i tingsrätten avsåg åtalspunkt 8 i domsbilaga 1. Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för olovlig försäljning av alkohol och olovligt innehav av alkoholdrycker, men frikänt honom från folkbokföringsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av skriftlig bevisning enligt anteckningarna från huvudförhandlingen och spelade upp förhör från tingsrätten med den tilltalade och en av de hörda personerna. I hovrätten hölls även förhör med en person som inte hade hörts i tingsrätten. Den personen uppgav att hon hade åkt med den tilltalade till Tyskland och köpt alkohol den 17 april 2019, att hon hade köpt 25 flak öl och att denna alkohol var hennes. Hon uppgav också att hon bad den tilltalade förvara alkoholen åt henne eftersom hon var rädd för inbrott.

Trots detta fann hovrätten, med hänvisning till tingsrättens skäl, att det var visat att den tilltalade innehade alkoholen i syfte att sälja den. Hovrätten delade alltså tingsrättens bedömning i skuldfrågan och fastställde domen i den delen. Även åtalet för folkbokföringsbrott bedömdes på samma sätt som i tingsrätten; hovrätten instämde i att åtalet skulle ogillas.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom. Den tilltalade stod därför fortsatt dömd för olovlig försäljning av alkohol vid fem tillfällen, närmare bestämt under perioden 18 april 2019 till 19 april 2019, samt för olovligt innehav av alkoholdrycker. Åtalet för folkbokföringsbrott ogillades.

När det gäller påföljden instämde hovrätten i tingsrättens bedömning av den samlade brottslighetens straffvärde. Med hänsyn till återfall i likartad brottslighet ansåg hovrätten att påföljden skulle bestämmas till fängelse i enlighet med straffvärdet. Hovrätten gjorde dock ingen ändring av den tidigare påföljden, eftersom tingsrätten hade bedömt att fängelsestraffet var helt verkställt genom den tid som den tilltalade varit frihetsberövad i målet. Hovrätten fastställde därför tingsrättens påföljd.

Hovrätten fastställde också beslutet om beslag och förverkande. Den beslagtagna alkoholen hade ansetts vara föremål för brott enligt alkohollagen och hovrätten fann inte att det var uppenbart oskäligt att förverka den. De invändningar som gjorts om att viss alkohol tillhörde andra personer ledde inte till någon annan bedömning. Hovrätten noterade samtidigt att anspråket på de 25 flak öl som den nya personen i hovrätten gjorde gällande inte hade prövats i tingsrätten och att det därför ankom på åklagaren att ta ställning till vad som skulle ske med det beslaget.

I tingsrätten hade den tilltalade ålagts att betala en avgift till brottsofferfonden, och hovrätten ändrade inte den delen. Tingsrätten hade också bestämt att försvararen skulle få ersättning av staten, vilket hovrätten inte ändrade i sak men justerade ersättningen för arbetet i hovrätten. Någon ny eller ändrad skadeståndsfråga framgår inte av materialet.