Barnfridsbrott och misshandel prövades

Den tilltalade dömdes för barnfridsbrott och misshandel efter en händelse den 26 februari 2025 i en bostad i Västerås. Tingsrätten fann att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel av normalgraden och barnfridsbrott av normalgraden, och påföljden bestämdes till villkorlig dom med dagsböter. Skadestånd dömdes också ut till målsäganden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde flera gärningar som alla hade anknytning till samma kväll den 26 februari 2025. Enligt domen dömdes den tilltalade för barnfridsbrott, eftersom hon hade misshandlat målsäganden och detta bevittnades av deras son. Tingsrätten fann också att hon gjort sig skyldig till misshandel genom att slå målsäganden i huvudet samt riva honom i ansiktet på balkongen. Den gärningen bedömdes som ringa misshandel.

Av domen framgår vidare att det fanns åtalspunkter även mot den andra föräldern, men artikeln fokuserar endast på den tilltalade. För hennes del gällde åtalspunkt 3 misshandel den 26 februari 2025, och åtalspunkt 4 barnfridsbrott samma dag. Tingsrätten dömde henne för båda dessa brott. Åtalspunkt 3 avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och åtalspunkt 4 avsåg barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2026.

Enligt gärningsbeskrivningen hade hon först misshandlat målsäganden genom att slå honom i huvudet och riva honom i ansiktet på balkongen. Brottet hade, enligt åtalet, bevittnats av sonen. Tingsrätten ansåg att gärningen var styrkt och att det var fråga om ett ringa misshandelsbrott. När det gällde barnfridsbrottet fann domstolen att sonen faktiskt hade bevittnat misshandeln och att den tilltalade måste ha haft åtminstone likgiltighetsuppsåt till detta. Barnfridsbrottet bedömdes som av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade stor vikt vid barnförhöret med sonen, vittnesmålet från grannen och de fotografier som visade skador. Även uppspelningar av larmsamtal och polisförhör med den tilltalade och målsäganden användes som stöd i utredningen. Domstolen ansåg att sonens uppgifter gav mycket starkt stöd för åtalet och att grannen framstod som trovärdig.

När det gällde den tilltalades egna uppgifter noterade tingsrätten att hon i domstolen hade ändrat sin berättelse jämfört med vad hon tidigare sagt till polisen. Domstolen ansåg att hennes senare version inte var tillförlitlig. Fotografierna på hennes skador ansågs vara förenliga med sonens berättelse. Även målsägandens uppgifter i förundersökningen ansågs stödja åtalet.

Tingsrätten fann att den tilltalade hade slagit målsäganden på balkongen och att hon därigenom orsakat smärta och skada. Skadorna bestod enligt domskälen av rivmärken och ett ytligt sår. Smärtan bedömdes som hastigt övergående, vilket ledde till att misshandeln klassades som ringa.

När det gällde barnfridsbrottet fann domstolen att sonen hade bevittnat misshandeln. Hon kunde därför dömas även för detta brott. Tingsrätten uttalade att barnfridsbrottet, trots att den underliggande misshandeln bedömts som ringa, skulle bedömas som brott av normalgraden eftersom det handlade om ett misshandelsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel, ringa brott, med händelsedatum den 26 februari 2025, och för barnfridsbrott med händelsedatum den 26 februari 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 50 kronor, vilket motsvarar 2 500 kronor.

Hon ska också betala skadestånd till målsäganden med 10 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 26 februari 2025. Därutöver ska hon betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade även om ersättning av allmänna medel för vissa kostnader i målet.