Försök till mord efter knivvåld i bostad fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av en tingsrättsdom i ett mål om försök till mord. Den tilltalade hade yrkat att gärningen i stället skulle bedömas som grov misshandel eller försök till dråp, och att både fängelsestraff och skadestånd skulle sänkas. Hovrätten fastställde dock tingsrättens dom i samtliga delar, inklusive skuldfrågan, rubriceringen, påföljden, skadeståndet och beslutet om fortsatt häktning.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde försök till mord den 14 februari 2026. Enligt tingsrättens dom hade den tilltalade utsatt målsäganden för knivvåld och tillfogat de skador som beskrivits i gärningsbeskrivningen. Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp i hovrätten.

I överklagandet gjorde den tilltalade gällande att gärningen borde bedömas mildare. Försvaret menade i första hand att brottet skulle rubriceras som grov misshandel och i andra hand som försök till dråp. Hovrätten prövade också invändningen att situationen inledningsvis kunde ha varit sådan att den tilltalade haft rätt till nödvärn, eftersom det enligt försvaret inte gick att utesluta att målsäganden försökt tränga sig in i den tilltalades bostad eller vägrat lämna den efter tillsägelse.

Hovrätten fann att den tilltalade initialt haft rätt till nödvärn mot målsägandens kvarstannande i lägenheten. Samtidigt konstaterade hovrätten att det knivvåld som användes var uppenbart oförsvarligt och inte kunde rymmas inom nödvärnsrätten. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade inte skulle gå fri från ansvar. Bedömningen blev att gärningen inte var så förmildrad att den kunde bedömas som vare sig grov misshandel eller försök till dråp. I stället stod tingsrättens rubricering fast som försök till mord.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning av bevisningen och av att det var styrkt att den tilltalade förfarit på det sätt som angetts i gärningsbeskrivningen. Domstolen fann också att fara för brottets fullbordan hade förelegat eller varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter, samt att den tilltalade varit tillräckligt medveten om sitt handlande för att uppsåt skulle anses föreligga.

När hovrätten tog ställning till skuldfrågan gjorde domstolen alltså ingen annan bevisvärdering än tingsrätten. Den enda nyans som hovrätten uttryckligen tog upp var att det kunde antas att den tilltalade i början haft viss nödvärnsrätt, men att detta inte förändrade den slutliga bedömningen eftersom våldet gick långt utöver vad som var försvarligt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes alltså för försök till mord den 14 februari 2026. Påföljden blev fortsatt fängelse i nio år, vilket hovrätten inte fann skäl att ändra även med hänsyn till den inledande nödvärnssituationen. Hovrätten fastställde också skadeståndet till målsäganden och anslöt sig till tingsrättens bedömning i den delen.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten motiverade detta med att det, med hänsyn till det långa fängelsestraffet, fanns risk för att han avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff.

Hovrätten beslutade även att beslagen ska bestå. Någon ändring av tingsrättens beslut om brottsofferfondsavgift eller förverkande framgår inte av hovrättsbeslutet, men hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens dom.