Våldtäkt i bostad gav fängelse

Den tilltalade döms för våldtäkt efter en händelse i målsägandens bostad den 22 maj 2026. Tingsrätten fann att den sexuella handlingen inte var frivillig och att den tilltalade hade agerat med uppsåt. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år. Han ska också betala skadestånd om 220 000 kronor, ränta samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde våldtäkt enligt 6 kap. 1 § 1 stycket 1 meningen och 4 meningen 1 punkten brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade ha genomfört oralt samlag och sexuella handlingar jämförbara med samlag med målsäganden den 22 maj 2026 i målsägandens bostad i Uppsala kommun. Det påstods också att målsäganden inte deltog frivilligt, eftersom den tilltalade hade tryckt ner henne, hållit fast henne, dragit henne i håret och tagit strypgrepp runt hennes hals så att andnöd och blåmärken uppstod. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks med uppsåt.

Målsäganden berättade att den tilltalade hade kommit hem till henne och att de först satt i soffan. Hon uppgav att han närmade sig henne, lade en hand på hennes lår, tryckte ner henne i soffan, kysste henne och senare tog ett strypgrepp runt halsen. Enligt hennes uppgifter sade hon flera gånger att han skulle sluta och att hon inte ville. Hon beskrev också att han drog i hennes hår, drog ner hennes byxor, fingrade henne och sedan utförde oralsex. Därefter uppgav hon att hon kände hans könsorgan i sin slidöppning. Hon berättade att hon inte gav något samtycke och att hon hade sagt nej under hela händelseförloppet.

Den tilltalade förnekade brott. Han medgav att oralt samlag och sexuella handlingar jämförbara med samlag hade förekommit, men enligt honom skedde allt med målsägandens samtycke. Han bestred att han hade tryckt ner henne, hållit fast henne, dragit henne i håret eller tagit strypgrepp. Han uppgav i stället att de hade haft en ömsesidig intim stund, att han hade frågat om samtycke under tiden och att han inte hade tagit fram sitt könsorgan.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden hade lämnat en klar, detaljerad och sammanhängande berättelse som framstod som självupplevd. Domstolen fäste också vikt vid att hennes uppgifter hade stöd i andra delar av utredningen. Vittnen beskrev att hon var omskakad, ledsen och inte som vanligt efter händelsen. De berättade också att hon tidigt lämnade uppgifter om att hon hade utsatts för ett övergrepp och att hon sagt nej. Uppgifterna hade enligt tingsrätten lämnats på ett likartat sätt för flera personer, vilket stärkte trovärdigheten.

Tingsrätten lade särskild vikt vid uppgifterna om märken på halsen. Läkaren som gjorde spårsäkringen uppgav att hon såg tydliga blåmärken på båda sidor av halsen och att de hade karaktär av strypskador. Även fotografier och journalanteckningar stödde att sådana märken fanns. Domstolen ansåg därför att utredningen visade att våld hade förekommit.

Vid den samlade bevisvärderingen fann tingsrätten att målsägandens berättelse var trovärdig och tillförlitlig. Domstolen ansåg att den sexuella handlingen utgjorde våldtäkt enligt brottsbalken och att det inte hade varit fråga om ett frivilligt deltagande. Avgörande var att målsäganden enligt tingsrätten upprepade gånger hade bett den tilltalade att avbryta, vilket han måste ha förstått men ändå fortsatt trots. Tingsrätten ansåg därför att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade gjort sig skyldig till våldtäkt med uppsåt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för våldtäkt, som ska anses ha begåtts den 22 maj 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år. Tingsrätten ansåg att brottet, som begåtts i målsägandens hem, var allvarligt men inte så att straffvärdet avvek från tre års fängelse. Någon annan påföljd än fängelse ansågs inte möjlig.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med sammanlagt 220 000 kronor. Av beloppet avser 200 000 kronor kränkning och 20 000 kronor sveda och värk. Ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen från den 22 maj 2026 till dess full betalning sker. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även att sekretess fortsatt ska gälla för vissa uppgifter i målet. Försvararen och målsägandebiträdet fick ersättning av staten, och staten ska stå för kostnaderna.