Ofredande ledde till villkorlig dom

Tingsrätten dömde den tilltalade för ofredande efter händelser den 2 januari 2026. Åtalet om misshandel på samma datum ogillades. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och ersättning för vissa rättegångskostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen ska den tilltalade någon gång den 2 januari 2026 på en adress i Mariestad ha sparkat målsäganden upprepade gånger på benen, puttat eller knuffat målsäganden upprepade gånger och dragit målsäganden i kroppen. Det påstods att målsäganden fick smärta av gärningen. Tingsrätten prövade i första hand denna åtalspunkt men ogillade åtalet för misshandel.

I andra hand yrkade åklagaren ansvar för ofredande enligt samma händelseförlopp och tidpunkt. Tingsrätten fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till ofredande den 2 januari 2026. Domstolen ansåg att den tilltalade, genom sättet han bemött målsäganden och genom att bland annat putta eller sparka på benen så att de for i golvet samt knuffa målsäganden, hade agerat hänsynslöst på ett sätt som varit ägnat att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att misshandel förutsätter att det är bevisat att den åtalade gärningen orsakat smärta, kroppsskada, sjukdom eller ett liknande tillstånd. Domstolen fann att utredningen inte visade att målsäganden hade fått smärta av det påstådda våldet. Varken den skriftliga eller muntliga bevisningen gav stöd för detta, och åtalet för misshandel ogillades därför redan på den grunden.

När det gällde ofredandet utgick tingsrätten från den muntliga bevisningen och den tilltalades egna uppgifter om vissa händelser. Domstolen bedömde att vittnesuppgifterna visade att den tilltalade tonat ned händelserna. Enligt tingsrätten var det visat att den tilltalade hade sparkat eller puttat på målsägandens ben så att de for i golvet, och att han även hade knuffat målsäganden i en soffa. Domstolen ansåg däremot inte att det var straffbart att använda visst våld i samband med att en tyngdväst sattes på målsäganden. Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att gärningen begåtts uppsåtligen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Tingsrätten angav också att om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle straffets längd ha bestämts till en månad.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kronor. Ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen från den 2 januari 2026. Ersättning för sveda och värk bifölls inte. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att vissa ersättningar till försvarare och målsägandebiträde skulle betalas av staten, och att den tilltalade inte skulle återbetala dessa kostnader med hänsyn till sin ekonomi.