Grovt dopningsbrott bedömdes kvarstå i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt dopningsbrott. Hovrätten ändrade bara tingsrättens dom i en begränsad del och dömde den tilltalade för grovt dopningsbrott med en snävare lagrumshänvisning, men i övrigt stod tingsrättens dom fast. Påföljden blev fyra års fängelse, vilket var samma straff som tingsrätten bestämt.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde främst grovt dopningsbrott under perioden den 1 augusti 2017 till den 9 januari 2018. Enligt hovrättens dom hade den tilltalade uppsåtligen innehaft, bjudit ut till försäljning och överlåtit dopningsmedel. Hovrätten ansåg också att han haft en mycket central roll i verksamheten genom att via en protonmailadress ha uppdragit åt annan att transportera, förvara och vidareförsälja dopningsmedlen.

Hovrätten fann däremot inte styrkt att den tilltalade själv hade förvärvat dopningsmedlen i överlåtelsesyfte. Därför dömdes han inte enligt den del av åtalspunkten som avsåg förvärv. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom endast på så sätt att den tilltalade dömdes för grovt dopningsbrott enbart med åberopande av 2 § andra, femte och sjätte punkterna samt 3 a § lagen om förbud mot vissa dopningsmedel, avseende åtalspunkt 1.1 i tingsrättens bilaga.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt dopningsbrott enligt 2 § 2, 4, 5 och 6 punkterna samt 3 a § samma lag, för tiden 2017-08-01 till 2018-01-09. Hovrätten godtog alltså inte fullt ut samma lagrumshänvisning som tingsrätten, men ansåg att själva brottet ändå var styrkt.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten spelades tingsrättens ljud- respektive ljud- och bildupptagningar upp från förhören med flera personer. Samma skriftliga bevisning åberopades som vid tingsrätten. På begäran av en medtilltalad hölls också ett tilläggsförhör, men i denna redogörelse fokuseras endast på den tilltalade som dömts för brottet.

Hovrätten uttalade att man värderade bevisningen på samma sätt som tingsrätten i de delar som gällde den tilltalades skuld. Domstolen anslöt sig till bedömningen att han uppsåtligen hanterat dopningsmedel på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten ansåg det också bevisat att han haft en mycket central roll i dopningsaffärerna.

När det gällde rubriceringen konstaterade hovrätten att mängden dopningsmedel var mycket stor. Den tilltalade hade tagit befattning med minst 2 300 000 enheter dopningsmedel, och minst 74 000 enheter hade överlåtits. Hovrätten hänvisade till att mängden i sig kraftigt översteg vad som kan ligga till grund för grovt dopningsbrott och att även övriga omständigheter talade för en allvarlig brottslighet, bland annat att hanteringen var ekonomiskt styrd och inriktad på omfattande försäljning.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldvärdering än tingsrätten i det väsentliga, utan kom till samma slutsats att den tilltalade skulle dömas. Den enda materiella justeringen gällde att utredningen inte ansågs räcka för att lägga honom till last för själva förvärvet av dopningsmedlen.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt dopningsbrott. Påföljden bestämdes till fyra års fängelse. Hovrätten gjorde ingen ändring av tingsrättens straffmätning i sak, eftersom tingsrätten också hade bestämt påföljden till fyra års fängelse.

Tingsrätten hade dessutom beslutat om förverkande av beslagtagna föremål och ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten uttalade att det som tingsrätten beslutat om beslag fortfarande skulle gälla, vilket innebär att den delen av domen stod fast. Uppgift om brottsofferfondsavgift nämns i tingsrättens dom, men hovrättens beslut återger inte någon ändring av den delen.

Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten. Någon uppgift om att den tilltalade varit häktad framgår inte av det material som finns här.