Misshandel ogillas i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat misshandel, hot och bidragsbrott. I hovrätten frikändes den tilltalade från åtalet för misshandel den 1 november 2017, och ett skadeståndsyrkande från målsäganden avslogs. Samtidigt ändrades påföljden från fängelse till skyddstillsyn. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som gällde den tilltalades övriga brottslighet.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten i allt väsentligt. Den tilltalade hade i hovrätten yrkat att han skulle frikännas från åtalen för misshandel, olaga hot, hot mot tjänsteman och grovt bidragsbrott samt att skadeståndskraven skulle lämnas utan bifall. Åklagaren, målsäganden och en annan målsägande motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

I hovrätten konstaterades först att den del av tingsrättens dom som inte överklagats stod fast. Den tilltalade ansågs därför redan ha gjort sig skyldig till två fall av olovlig körning, grovt brott, rattfylleri samt tre fall av ringa narkotikabrott.

När det gällde åtalet för misshandel, som avsåg den 1 november 2017, hade den tilltalade medgett att han utdelat ett hårt knytnävsslag som träffade målsäganden över höger ögonbryn, men han gjorde gällande att han agerat i nödvärn. I hovrätten förklarade han också att gärningen i vart fall skulle vara fri från ansvar eftersom omständigheterna varit sådana att han svårligen kunnat besinna sig. Åklagaren hade i hovrätten godtagit tingsrättens bedömning av vad som var utrett om misshandeln av målsäganden och hade samtidigt frånfallit påståendet att gärningen skulle bedömas som grov.

Hovrätten redovisade även att åklagaren i andra delar av målet, som inte rörde den nu aktuella tilltalade brottspunkten, vidhöll vissa alternativa ansvarsyrkanden avseende grovt penninghäleri och grovt penningtvättsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att målsäganden hade undersökts av läkare samma kväll som händelsen och då hade en sårskada i höger ögonbryn, blåmärken i ansiktet och ett blåmärke på höger hand. Enligt rättsintyget kunde skadorna förklaras av flera knytnävsslag och sparkar. Av fotografier och journalanteckningar framgick dessutom att målsäganden haft en relativt uttalad svullnad ovanför käkbenet. Hovrätten ansåg att utredningen visade att målsäganden, utöver det slag som den tilltalade medgett, också hade utsatts för ytterligare slag och eller sparkar.

Samtidigt fann hovrätten att det inte var styrkt att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra personer gjort sig skyldig till den misshandel som var föremål för prövning. För en annan medtilltalad ogillades åtalet redan därför att identifieringen inte ansågs tillräckligt säker. När det gällde den tilltalade personligen gjorde hovrätten en särskild prövning av nödvärnsinvändningen.

Hovrätten ansåg att målsägandens uppgifter behövde värderas med försiktighet. Berättelsen bedömdes som kortfattad och på flera punkter överdriven, bland annat genom uppgiften att han fått mellan 150 och 200 slag under 15 till 20 minuter. Skadebilden ansågs inte förenlig med ett sådant händelseförlopp. Hovrätten fäste också vikt vid att det saknades kompletterande utredning kring vissa påstådda skador. Mot den bakgrunden ansågs målsägandens utsaga inte kunna läggas till grund för en fällande dom.

Vid bedömningen av nödvärn fann hovrätten att åklagaren inte motbevisat den tilltalades invändning. Hovrätten ansåg att den tilltalades berättelse inte framstod som verklighetsfrämmande och att det saknades tillräcklig utredning för att underkänna nödvärnsuppgiften. Därför kunde åtalet för misshandel inte bifallas.

För övriga åtalsdelar gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Det gällde åtalet för olaga hot, hot mot tjänsteman och de delar som rörde grovt bidragsbrott. Hovrätten ändrade alltså inte tingsrättens bedömning i dessa delar.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för misshandel den 1 november 2017. Därmed avslogs också målsägandens skadeståndsyrkande. Hovrätten ändrade däremot inte tingsrättens bedömning av den tilltalades övriga brottslighet, vilket innebar att han även fortsättningsvis var dömd för bland annat olaga hot, hot mot tjänsteman, grovt bidragsbrott, olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott.

Påföljden ändrades från tingsrättens fängelse till skyddstillsyn. Hovrätten bedömde att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i tio månader, men ansåg att det fanns skäl för en icke frihetsberövande påföljd. Vid bedömningen beaktades bland annat den tilltalades personliga förhållanden, att han hade ett övervakningsbehov, hans tidigare brottslighet och att han hade varit häktad i målet under knappt två månader. Skyddstillsynen skulle övervakas av Kriminalvården genom Dolt namn, som också fick i uppdrag att förordna övervakare. Hovrätten fann att det inte fanns tillräckliga skäl att förena skyddstillsynen med böter.

Vad gäller övriga beslut lät hovrätten tingsrättens förordnanden om beslag och sekretess stå kvar. Ersättning till vissa målsägandebiträden och försvararen bestämdes också av hovrätten. Den tilltalade skulle inte betala någon ny kostnad som framgår av hovrättens beslut utöver det som följde av domslutet, men hovrätten angav att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för målsägandebiträdena och den offentlige försvararen.