Villkorlig dom för vapenbrott och vapensmuggling

Den tilltalade döms för två brott efter att tingsrätten funnit att han uppsåtligen innehaft en kolsyrerevolver med tillbehör den 5 mars 2024 och fört in en tårgaspistol utan anmälan den 30 januari 2024. Påföljden bestäms till villkorlig dom i förening med samhällstjänst, och tingsrätten slog samtidigt fast att det beslagtagna vapnet med tillbehör ska förverkas. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för försvararkostnaderna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren åtalade den tilltalade för vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen. Enligt åtalet hade han den 5 mars 2024 innehaft en kolsyrerevolver av märket Umarex med tillhörande trumma med stålkulor, ammunition och kolsyrepatroner utan rätt till det. Händelsen uppgavs ha inträffat i Uppsala kommun. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt och dömde honom för vapenbrott på den grunden.

Den tilltalade åtalades också för vapensmuggling enligt 3 § första stycket, fjärde stycket och 6 a § första stycket lagen om straff för smuggling i dess lydelse före den 7 november 2024. Enligt åtalet hade han den 30 januari 2024 inte anmält en tårgaspistol av märket Zoraki till Tullverket i samband med införsel till landet. Vapnet togs i beslag vid Tullverkets kontroll på Postterminalen i Toftanäs, Sverige. Även den gärningen fann tingsrätten styrkt, och den tilltalade dömdes för vapensmuggling.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände de faktiska omständigheterna men bestred ansvar med hänvisning till att han inte handlat med uppsåt. Han gjorde också gällande att gärningen under åtalspunkt 1 borde bedömas som ringa brott. Tingsrätten lade emellertid till grund att den tilltalade hade låtit föra in tårgaspistolen till Sverige den 30 januari 2024 och att han den 5 mars 2024 innehaft kolsyrerevolvern med tillbehör. Med stöd av Nationellt forensiskt centrums utlåtanden fann domstolen att revolvern var ett skjutvapen och att pistolen var en anordning jämförlig med skjutvapen i vapenlagens mening. Det krävdes därför tillstånd för innehavet och anmälan till tullbehandling för införseln, något den tilltalade saknade.

När det gällde uppsåt ansåg tingsrätten att både revolvern och pistolen hade ett tydligt vapenlikt utförande, och att den tilltalade måste ha förstått att reglering kunde gälla. Domstolen fäste också vikt vid hans egna uppgifter om att han ville använda vapnen på en skjutbana och att han hade införskaffat dem för att prova hur det var att skjuta med dem. Tingsrätten bedömde att han måste ha insett risken för att tillstånd krävdes och att pistolen inte fick föras in utan anmälan, men att han var likgiltig inför den risken. Invändningarna om att han trott att pistolen var lovlig i Sverige, samt om att han trott att den sköt “blanks”, godtogs inte. Domstolen konstaterade därför att gärningarna var uppsåtliga.

Tingsrätten avvisade även påståendet att vapenbrottet skulle bedömas som ringa. Domstolen ansåg att revolverns begränsade effekt inte medförde att brottet var av mindre allvarlig art, särskilt mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen om vapnets beskaffenhet och avsedda användning.

Domslut och påföljd

För brotten bestämdes påföljden till villkorlig dom i förening med samhällstjänst 100 timmar. Tingsrätten bedömde att brottslighetens samlade straffvärde motsvarade fängelse i tre månader, om fängelse hade valts. Domstolen ansåg dock att det fanns särskilda skäl att välja en icke frihetsberövande påföljd.

Tingsrätten biföll yrkandet om förverkande och beslutade att det beslagtagna vapnet med tillbehör skulle förklaras förverkat, med kvarstående beslag. Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också ersätta staten för kostnaderna för försvararen, och återbetalningsskyldigheten bestämdes till 20 211 kronor.