Skadegörelse och ofredande prövades i hovrätten efter överklagande

Dold domstol har prövat ett överklagande av Dold domstols dom i ett mål om bland annat skadegörelse, misshandel, hets mot folkgrupp och ofredande. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i flera delar. Den tilltalade dömdes för skadegörelse avseende perioden 4–5 maj 2022, två fall av ofredande ogillades och skadeståndet justerades. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och samhällstjänst.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera händelser under perioden 2022–2024. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för skadegörelse den 4–5 maj 2022, tre fall av grovt hemfridsbrott den 28–30 april 2023 samt grovt hemfridsbrott den 3 november 2023. Åklagaren yrkade också fällande dom för andra brott som redan prövats i tingsrätten.

Enligt hovrätten var det utrett att den tilltalade den 4–5 maj 2022 sågade ned delar av en tujahäck på mark som tillhörde Kungsbacka kommun, intill en fastighet som användes av målsäganden i den delen. Frågan var om skadan var till men för någon annans rätt. Hovrätten fann att det inte var bevisat att skadan varit till men för de närboendes rätt, men att skadan avsett annans egendom eftersom häcken tillhörde kommunen. Den tilltalade dömdes därför för skadegörelse.

När det gällde händelserna den 28–30 april 2023 konstaterade hovrätten att den tilltalade befunnit sig på allmän platsmark intill målsägandenas fastighet. Hovrätten ansåg att området inte var sådan trädgård som omfattas av hemfridsskydd, och därmed ogillades åtalet för grovt hemfridsbrott. Samtidigt bedömde hovrätten att den tilltalade olovligen monterat ned ett staket och blandat ihop brädorna samt sågat ned vinkeljärn. För detta dömdes hon för skadegörelse, eftersom staketet ansågs utgöra fast egendom som tillhörde kommunen.

Hovrätten prövade också gärningen den 3 november 2023. Även då ansågs platsen vara allmän platsmark och inte hemfridsskyddad. Hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas för skadegörelse genom att hon olovligen och med uppsåt sågade ned ett syrénbuskage till men för annans rätt. Hon dömdes också för ofredande enligt åklagarens gärningsbeskrivning.

För händelsen den 14 februari 2024 instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för hets mot folkgrupp och ofredande mot en målsägande. Däremot fann hovrätten att det inte var bevisat att den tilltalade spottat på två andra målsäganden. Åtalet för ofredande mot dessa två ogillades därför.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp, och i hovrätten hölls även nya vittnesförhör. Ett vittne uppgav bland annat att den tilltalade och en målsägande hade diskuterat i samband med att ett staket skruvades ned, och att målsäganden puttade den tilltalade. Hovrätten fann dock att detta inte ändrade skuldfrågorna i de delar som ledde till fällande dom.

Vid prövningen av skadegörelsen den 4–5 maj 2022 ansåg hovrätten att häcken tillhörde kommunen och att den tilltalade inte genom något avtal eller godtrosförvärv hade fått rätt till den. Skadan bedömdes därför vara till men för annans rätt. Hovrätten fann också att gärningen var uppsåtlig och att skadan uppgick till 15 597 kronor.

När det gällde staketet den 28–30 april 2023 konstaterade hovrätten att staketet stod på kommunens mark och att det som helhet utgjorde fast egendom som tillhörde kommunen. Det innebar att den tilltalades agerande inte skadade målsägandenas egen egendom, men att kommunens egendom skadades. Hovrätten ansåg att det fanns ett tillräckligt rums- och tidsmässigt samband mellan händelserna under dagarna för att se det som ett brott.

I fråga om syrénbuskaget den 3 november 2023 gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Den tilltalade ansågs ha agerat uppsåtligt genom att såga ned buskaget och därmed skada annans rätt.

För händelsen på badhuset den 14 februari 2024 fann hovrätten att bevisningen räckte för fällande dom för hets mot folkgrupp och ofredande mot en av målsägandena, men inte för att styrka ofredande mot de två andra målsägandena. Hovrätten fäste vikt vid att de inte hörts och att uppgifterna om spottning därför inte ansågs tillräckliga.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen. Den tilltalade dömdes för skadegörelse avseende perioden 4–5 maj 2022 enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Två fall av ofredande ogillades. Hovrätten fastställde i övrigt delar av tingsrättens bedömning, bland annat fällande ansvar för misshandel, skadegörelse och hets mot folkgrupp i de delar som inte ändrades.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom och samhällstjänst 100 timmar. Hovrätten angav att om fängelse hade valts i stället, skulle straffet ha blivit tre månader. Kriminalvården ska anordna samhällstjänsten. Hovrätten anförde att straffvärdet motsvarade fängelse i tre månader men att villkorlig dom var möjlig.

Skadeståndet ändrades också. Den tilltalade ska betala 15 750 kronor till en målsägande jämte ränta från den 28 april 2023. Hovrätten ogillade två andra målsägandes skadeståndsyrkanden. Hovrätten slog fast att målsäganden som utsatts för misshandel hade rätt till kränkningsersättning och att ersättningen skulle vara något högre än i tingsrätten. Däremot ansågs det inte finnas rätt till kränkningsersättning för ofredande.

Beslaget av en vinkelslip ska bestå. Hovrätten fastställde också att den tilltalade ska ersätta staten för en del av försvararkostnaden. I hovrätten ska hon betala 44 000 kronor av kostnaderna. Det framgår inte av hovrättsavgörandet att hon varit häktad.