Knivbrott på allmän plats gav villkorlig dom

En tilltalad döms av Dold domstol för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Åtalet gällde ett brott den 3 mars 2026, och domstolen kom fram till att gärningen skulle bedömas som brott av normalgraden, inte som grovt brott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med dagsböter, och den beslagtagna kniven förklarades förverkad.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda åtalspunkt. Den tilltalade hade enligt gärningsbeskrivningen haft en kniv på allmän plats trots att det inte var befogat. Händelsen ska ha inträffat den 3 mars 2026 på en allmän plats i Nacka kommun. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt eftersom kniven burits lättillgängligt på en folktät plats, i ett sammanhang där den kunde befaras komma till användning vid ett brottsligt angrepp.

Den tilltalade erkände gärningen men invände att den inte skulle bedömas som grov. Han hade inte heller någon erinran mot yrkandet om förverkande av kniven.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att erkännandet stöddes av övrig utredning och att det därmed var utrett att den tilltalade hade begått gärningen. Domstolen gick därefter in på rubriceringen och prövade om omständigheterna var tillräckliga för att brottet skulle anses grovt.

Av utredningen framgick att kniven var en matkniv. Den låg först i den tilltalades ryggsäck när han gick in i butiken, och han tog sedan upp kniven och höll den i handen. Händelsen inträffade mitt på dagen, och enligt den åberopade film-PM:n samt vittnesuppgifter befann sig i vart fall tre medarbetare och omkring tio kunder på plats när den tilltalade kom till kassorna med kniven i handen. Tingsrätten ansåg därför att kniven hade varit lättillgänglig på en relativt folktät plats.

Samtidigt ansåg domstolen att det inte hade framkommit någon fara för att kniven skulle komma till brottslig användning. Den tilltalade hade uppgett att han var mycket ledsen den aktuella dagen och ville bli omhändertagen genom att komma till fängelse för att få stöd. Han hade också berättat att han varken ville eller faktiskt hotade någon. Av hans och vittnets uppgifter framgick att han inte riktade kniven mot någon och att han sade att han ville till fängelse. Tingsrätten beaktade också att den tilltalade inte tidigare var dömd för brott. Sammantaget fann domstolen att omständigheterna inte var tillräckligt försvårande för att brottet skulle bedömas som grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes därför för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål av normalgraden. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade ett kortare fängelsestraff, men fann samtidigt att brottets art i det enskilda fallet inte talade särskilt starkt för fängelse. Eftersom den tilltalade var ostraffad och det inte fanns anledning att tro att han skulle begå nya brott valde domstolen en icke frihetsberövande påföljd.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 130 dagsböter om 50 kronor vardera, totalt 6 500 kronor. Den beslagtagna kniven förverkades och beslaget skulle bestå. Den tilltalade skulle också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten skulle stå för kostnaderna, och ersättning till försvararen skulle utgå enligt domstolens beslut.