Egenmäktigt förfarande vid parkeringsplats

Den tilltalade döms för egenmäktigt förfarande efter att ha blockerat en tjänstebil på en parkeringsplats i Malmö den 18 maj 2026. Tingsrätten fann att gärningen utgjorde en olovlig besittningsrubbning som medförde olägenhet, och påföljden bestämdes till dagsböter samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg ett fall av egenmäktigt förfarande enligt 8 kap. 8 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade den 18 maj 2026 på en parkeringsplats vid Döld namn i Malmö olovligen ha rubbat målsägandens besittning till hans tjänstebil genom att ställa sig framför bilen och hindra honom från att köra därifrån, vilket skulle ha vållat skada eller olägenhet.

Målsäganden berättade att han arbetade som parkeringsvakt och att han samma dag kontrollerade bilar på parkeringen. Efter att ha utfärdat en kontrollavgift för den tilltalades bil uppstod en diskussion. Enligt målsäganden blev den tilltalade aggressiv, följde efter honom, stod eller lutade sig mot fronten på hans tjänstebil och blockerade bilen under cirka 20 minuter. Han uppgav att han inte kunde köra därifrån eftersom det inte gick att backa ut ur parkeringsrutan och att han därför kontaktade polis via överfallslarm. Han kunde enligt egen uppgift inte utföra något arbete under tiden.

Den tilltalade förnekade brott. Hon uppgav att hon trodde att målsäganden skulle vänta kvar medan hon ringde Döld namn kundtjänst. Enligt henne stod hon inte framför bilen hela tiden och målsäganden var inte hindrad från att köra därifrån om han hade velat det. Hon gjorde också gällande att hon inte varit aggressiv och att hon inte följt efter eller stört honom i arbetet.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att det var utrett att målsäganden samma eftermiddag utfärdade en kontrollavgift för den tilltalades bil och att det därefter uppstod en diskussion mellan dem. Rätten ansåg att målsägandens berättelse framstod som tydlig, självupplevd och trovärdig. Hans uppgifter fick stöd av filmsekvenserna, där den tilltalade under inspelad tid stod lutad mot fronten på tjänstebilen samtidigt som hon pratade i mobiltelefon. Rätten noterade också att fotografier visade att målsäganden satt kvar i bilen vid en senare tidpunkt och att den tilltalade då hade ett telefonsamtal med Döld namn.

Tingsrätten fann att den tilltalades uppgift om att de skulle ha kommit överens om att målsäganden skulle vänta på hennes samtal framstod som osannolik. Rätten ansåg därför att hennes uppgifter kunde lämnas utan avseende i dessa delar. Vid en samlad bedömning fann tingsrätten bevisat att den tilltalade blockerade målsägandens tjänstebil på ett sätt som hindrade honom från att lämna platsen, och att detta pågick i drygt 15 minuter, med start som tidigast omkring klockan 16.10.

Rätten konstaterade att den tilltalades agerande avsevärt försvårade målsägandens möjligheter att disponera över bilen och att besittningen därför rubbades. Eftersom målsäganden inte omedelbart kunde utnyttja sin rätt till bilen ansågs agerandet också ha vållat olägenhet. Det var däremot inte styrkt att någon skada uppstått. Tingsrätten fann vidare att den tilltalade hade varit medveten om att hon stod i vägen och därmed hindrade målsäganden från att lämna platsen, och att hon därför haft erforderligt uppsåt. Åtalet bedömdes som styrkt och gärningen bedömdes som brott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för egenmäktigt förfarande som begicks den 18 maj 2026. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 1 500 kronor.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Tingsrätten noterade att den tilltalade inte förekommer i belastningsregistret sedan tidigare.